< Home

kol

Tackar för alla "hålla tummarna" sms och lycka till hälsningar. Nu är det upp till Gertrud att sätta betyg. Uh! Ikväll unnar jag mig en pluggfri kväll. Imorrn är det bara att sätta fart igen. Prov tisdag i engelska. Det är mycket nu.

Jag gillar det, men endå inte. Pressen och paniken, den sjuka känslan man bygger upp som att det skulle vara det värsta i hela världen som händer en. Man drömmer om det, tänker på det i vakna stunder, ältar det vad man än gö. Sen sitter man där, dagen D har kommit.. klara, färdiga, gå! Bara att börja, man känner krampen, stiftet går av för att man trycker så hårt , man kan tro att det ska glömmas bort om man inte skriver ner det i precis denna sek, man vill gå vidare till nästa fråga och se hur mycket man kan. Man vill känna sig kunnig. När man höjer blicken för första gången sen startskottet gick känner man smärtan. Ergonomisk korrekt position(?) skulle  inte tro så. Man sänker blicken igen för att iakta sina blyertsfärgade nedskrivna kunskaper.. Man slänger en blick på klockan och tittar ännu en gång upp för att se när man får lämna in. Tick-tack, tick-tack.. Känslan är obeskrivlig, man har lastat av ett par stenblock med något som kan betraktas som ytlig kunskap.
Fenomenet kan vi kalla prov!

Kunskap är makt!



Sound;One republik-Stop and stare

Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0