Fredag
Dagen då allt inte var som det vanligt.
Vaknade tidigt för att kö mamma till jobbet, efter det frukost sen lite vila igen.
Försökte fokusera på annat än Dig, vilket självklart var omöjligt. Matchdag som det var blev
jag lite orolig för hur det skulle gå. Inte alls sugen som jag brukade, ville bara ligga kvar i sängen
och låtsas som om det inte var dags ännu.
Matchen var ett kvitto på vad som fanns innanför mitt skal, FRUSTRATION!!
Jag gjorde ett mål och ett gäng assist.
I halvtid satt gråten i halsen men den trycktes bort av all vilja för att klara av nästa 45.
När matchen var slut så var jag helt tomm, det var nu dags för dom sista timmarna med Dig.
Väl framme ville jag bara springa därifrån, JOBBIGT!

Lördag
Öppnade ett öga och tittade på klockan..som vanligt tio min innan den skulle sätta igång alarmet.
FAAN!
Det var dags, dagen då Du ska flytta och tiden var knappt för "avsked". Dåligt med sömn och en olust
som fyllde hela kroppen..
Efter lite sms-konversation med Milla (sötaste grejen gjorde hon) och frukost med familjen Svärdh så var tiden inne.
Kunde inte titta Dig i ögonen, Du kommer fattas mig!!
Säger bara Skara here I come!
Fick åka med Kattis till stan,snällt!
Dagen fortsatte med jobb från kl 09.40-23.45 på Winnerbäck konserten.
Grymt häftigt upplevelse att få se hur saker och ting går till, men helt fel dag och få den nya erfarenheten på.
Nice var det att i stort sett sitta bredvid Lasse himself och äta, såg allt vad han tittade in; ) Tattoo for life!!
Maten var GUDOMLIG!
Turnéfolket var riktigt sköna, sjukaste sammanträffandet med.. En tjej som jag snackade med ,Mira, hon kommer från Finspång och är barndomskompis med Pytte. NICE:)  Världen är liten ibland.
Varsegod Kristbergs IF för att man ställer upp, not again!
Johan hörde nyss av sig, vill att jag jobbar på fler konserter. Gärna för mig, men då ska jag ha betalt!
Väl hemma i Motala så fick jag prata med vackraste, så glad att du gillar din lägenhet så. Måste inspektera den snarast.

Söndag
Vaknade tredje dagen i rad av att jag inte hade sovit bra. Kudden var genomsur av mina tårar och paniken sprang inom mig. Jag hade drömt mardrömmar som förr i tiden, jobbigt att vakna upp och verkligen tro att det hänt. Det sjuka och jobbigaste är när jag väl vaknar så är jag så "tagen" för att det verkligen känns som om det har hänt mig.
Overkligt verkligt!!
Funderar på Bio ikväll, vem är på?


Månadens uppenbara känsla; För varje dag som går så blir jag bara mer och mer säker! Du betyder!!