Det minglades, skrattades och framförallt kramades en hel del igår igår.

Tessan Larsson kastade sig i mina armar, som jag har saknat dom kramarna(!) och hennes underbara skratt.

Minnen!

Så kul och se hur folk har förändrat sig och vissa till det bättre men många till det sämre.

I vimlet syntes även Hanna Lindbladh (Singin´ in the Rain), avdankade bandyproffs tillika en viss Nörd´s första.

Att se och höra lyckoskriken när många träffade sina gamla vänner och föredettingar är så smittande.

Tjej 1-Åhh Heej! Hur mår du? Vad gö du? Har du pluggat klart? Berätta allt det var såå längesedan!

Tjej 2-Heeej på dig med! Jag vet inte vart jag ska börja...

(sen kommer den klassiska frasen på annandagsbalen, även annars med men under denna magiska kväll lovas detta nog mer än annars)

Tjej 2-Det är så mycket men du..VI MÅSTE SES!!!

Tjej 1-Absolut!! Jag ringer dig...!!

Är det någon som tror att tjej 1 kommer ringa tjej 2?

Förmodligen inte.

But still, vem fan bryr sig?

Det är glädje, fylla och så sjukt mycket fräscha människor som visar sig under denna kväll så jag tror inte att någon egentligen reflekterar över vad som lovas och inte, mer än jag då som har alldeles för mycket dötid (8h tågresa).

Något som får mig att le är alla schyssta stilar som hålls uppe av ännu schysstare kroppar.. Mums!

Motala har nog under en kväll som denna snyggaste befolkningen bland småstäderna.

Ne men ni fattar. Maan det är ett sant nöje att kika ut över dansgolvet och se detta.

Kalla mig sjuk i huvudet men det är fan årets höjdpunkt, både för dom som kommer hem och för Motala som stad. En gång per år lever staden som den gjorde förr när utelivet var "rikt" då en annan bara kunde beskåda festandet från fel sida av grinden.

För att bjuda på lite deep-talk.

Känner en viss grad av otacksamhet från olika håll och det är en typisk energitjuv!

Varför är det så många människor som är otacksamma?

Sitter och funderar lite på den..

Vad är otacksamhet för mig?

Är det att någon inte visar tillräckligt med uppskattning?

Eller att man blir tagen förgivet?

Att det hela tiden måste lockas med någonting?

Eller kommer det från att somliga inte hör av sig mer än när dom behöver något?

Relation snacket grundar sig nog mycket i att det här med ett ömsesidigt givande och tagande har försvunnit på vägen. Man kan tycka att det är något man borde känna på sig men somliga har det bara inte naturligt.

Det kommer en dag då ni inte är tjuvar utan är dom som blir bestulna.


Dagens tidsfördriv; Tågresa 8h!