Vad är det som får oss att bli dom vi är?

Vi människor är som lera,vi byggs upp av våra föräldrar och av omgivningen. Det blir åtminstone vid första anblicken något fint att beskåda av oss. Men byter betraktaren synvinkel så är det något som är fel. Lerklumpen förstörs och byggs upp igen,kanske denna gång efter en annan form. En form som passar just denna betraktares ögon. Varför måste det vara i just en speciell form som man ska bli uppbyggd efter.. Det är jue omöjligt så att det finns en form för oss alla. Vi kommer från grunden från samma form,men det är våra intryck,upplevelser,bra som dåliga,som bygger upp oss till den människa vi kommer att betraktas som. Den vi (du,jag) kommer se som den man är.
Men tyvärr så är det så att ibland  när en lerklump har förstörts så byggs den upp igen,dessvärre med en trasig form och likt allt annat,börjar det inte bra från början så kommer det bli värre jue längre man bygger.
Om det nu är en som reagerar att det är något som är fel och försöker rätta till detta,kanske rent av lagar formen,så har lerklumpen hunnit stelna och förblir trasig.
Är inte det sorgligt samtidigt som väldigt genomtänkt? Att förstöras gång på gång,för att tids nog kunna bygga upp klumpen till något fantastiskt..
Alla kommer ursprungligen från samma form men det är inte samma recept i klumparna. Alla har vi våra egna unika ingredienser. Recepten är redan färdiga för oss alla,vi har bara inte hittat kombinationen till den..



Sound;Coldplay-X&Y