En liten flicka håller en hand, den är varm och mycket större en hennes, den vuxna handen håller den lilla flickans som knappt är synbar. Det är bara armens riktning som kan avslöja vad som döljer sig och dom små fingertopparna som febrilt försöker hålla kvar sitt grepp. Flickan blir ledd medhjälp av den vuxna handen, hon får stöd, värme,kärlek genom den. Hon tittar upp mot greppet hon kopplat och ler nöjt samtidigt som hon hoppar omkring lite som små flickor gö.. Plöstligt ramlar hon omkull och skrapar upp båda händerna. Av sin blotta förskräckelse inser hon nu att hon tappat greppet, tittar uppåt för att se vart handen tog vägen utan att hitta den igen. Gråten kan inte hållas tillbaka, ett normalt barngråt övergår till panikgråt. Hon inser nu att handen är förlorad och undrar om hon någonsin kommer få se den igen.
Nästa dag då flickan vill upp ur sängen,sträcker hon upp sin hand för att nå den vuxna handen som alltid brukar finnas där. Hon öppnar ögonen när hon märker att hon inte hittar den och inser att det inte var en hemsk dröm utan att handen nu längre inte finns.

Än idag hoppas flickan på att bli uppdragen ur sängen med hjälp av den varma kärleksfulla handen..
Än idag är det en gråt som är mer likt panikgråt än ett barn som gråter då en lek har gått fel.
Än idag tror hon inte på att det är sant, allt var jue precis som vanligt ,hon skulle bara gö några glädje-skutt men nästa sek så var hennes hjärta krossat.
Än idag letar flickan efter alla bitar så hon ska kunna limma ihop sitt hjärta
Än idag tror hon att den sista biten kommer att hittas
Än idag försöker flickans familj förklara att den sista biten måste täckas av något annat


Än idag hoppas flickan...