< Home

Dörrar som stängs och öppnas under en regnig himmel.

Sverige-Ungern, middag med efterrätt och lekar med La familia. Underbar kväll helt enkelt.
Så många olika brudar men shit vad man trivs med dom.
Ni är guld brudar..man kommer sakna detta.

Varför måste man tro att dörrar stängs för att man öppnar andra?
Hösten är verkligen inte min tid, inte för att det blir mörkt och tyst utan för att det har alldeles för många
minnen.


Flickan kisar upp mot himlen, regnet slår mot ansiktet och döljer tårarna som strömmar ner för kinderna.
Det är så ogreppbart stort och mörkt, flickan sträcker upp sin hand mot himlen för att du inte ska känna dig ensam.
Inte ett  moln som vill dela på sig för att ge fri sikt fram till din hand.
Finns den där? 
Finns du där?
Hon ser ditt ansikte speglas i vattenpölarna på asfalten, dina ögon ler, hon vill le tillbaka men istället viker benen
under henne och hon kastar sig mot pölen händerna slår i marken och skrapas upp ännu
en gång.
Ännu en gång tittar hon upp och kisar för regnet som döljer hennes tårar.
Är det du som gråter?

Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0