Det finns fylleångest sen finns det en annan ångest som är värre än alla andra. Det är när du gjort något
som du trodde var okey men det visade sig vara helt åt helvete fel. Med information som inte stämde gav vi oss in
på helt fel saker.
Snabba drag.

Jobbade på F, slutade runt 05.00. Då ville några festa och sa att det fanns Sponsorstuff att tillgå. Jag tvekade men att sitta ner och prata vi fyra kunde vara trevligt. Vi gjorde klart allt med stängningen först.
Trodde vi.
Vi var två som frågade den tredje om musikanläggningen var avstängd ute så det inte skulle höras musik till intill liggande hus. Svaret blev att den var avstängd.
Vi var fyra stycken som drack som ett fotbollslag.
Lämnade Fuggan runt 9-9.30.
Vaknade 17.00 på orörd mark. Fick paniken då jag skulle vara borta på Julbord med Elixia klockan 19.00 och jag hade inte handlat mina kläder för kvällen ännu. Tanken var att jag skulle gjort det på dagen. I failed!
Petra riggade upp min outfit och jag stannade till för att köpa skor. Snabbaste skoköpet ever. 30 sek och jag hade shoppat för 500kr.
Sprang till T-banan och kände mig så gott som redo.
Då ser jag att mitt batteri på mobilen sviker mig och den dör precis när min Chef från nattklubben ringer.
Magkramp gånger hundra. Något stod inte rätt till.
På julbordet var det trevligt. Folk var fulla och jag försökte vara nykter. PT folket fick mig på andra tankar och bäst var väl kanske det med tanke på min ångest. Jag skämdes så då jag förstod att vi inte handlat rätt och att någonting var åt helvete fel.
Vi begav oss till city och hamnade på Podium, inte mitt ställe men kostympojkarna fick spruta skumpa och jag skrattade åt dom.
Mina nyinköpta skor var kassa och min klack lossnade på dansgolvet. Orka!!
Vi tre musketörerna höll ihop kvällen ut.

När jag nu väl kom hem så laddade jag mobilen och ser sms, telefonsamtal och mottagna mail av Chefen.
Vi är körda!!
Det hade blivit klagomål på hög ljudvolym - musikanläggningen var INTE avstängd ute.
Det hade inte blivit låst som det skulle
Det var inte sponsor sprit som vi fick ta av

Att säga att jag ångrar mig är milt sagt. Jag har sådan ångest och skäms så mycket att jag inte vet vart
jag ska ta vägen. Gjort är gjort och nu är det för oss att städa upp vad vi ställt till med.
Det verkar bli sparken för oss alla.
Det sjukaste är att alla små scenarion som spelats upp är helt fel mot vad vi trodde skedde.
Att lita på sig själv kommer man långt med.. synd att man inte kopplar lite till innan man tar beslut.
Skyller inte på andra som sa att det var gratis jag borde ha tänkt två gånger.
Jag har sådan ånger så det liknar ingenting.