< Home

Vägvisare Johannes Nellfur


I måndags var det dags att åka bräda för första gången den här säsongen.
Partner in crime var Hannes (Johannes Nellfur).
Åkningen var skakig i början men sen kändes det mer eller mindre som alla andra säsonger. Framsteg någon.. Nope! 
Eller va fan det har jag ju.. haha -Jag tog mina första boxar i backen - Cred tack!

Nu ska Du sätta dig bekvämt och riktigt mysa till min berättelse som är störd! 

Mr H är inte direkt känd för att ha ett välfungerande lokalsinne. Jag kände dock någonstans att han var värd
en andra chans. Alla kan gå fel en eller flera gånger så han skulle få visa vägen tänkte jag.
För er info.
Tryvann -backen- når man med T-bana och sen en ersättningsbuss sista biten. Som går förbi Holmenkollen och alla jäkla ställen ovanför. Sen kommer man till en stuga där man kan hyra massa saker (detta är i "dalen"). Om man inte har tillgång till bil kan man ta en buss härifrån för 25:-. Varför ens ta betalt? Resan tog 3 min och vi var framme vid Tryvann Vinterpark!

Då fortsätter jag berättelsen.
Hannes hade varit vid backen en annan gång så han visste att man kunde ta en genväg. Försäkerhetsskull frågade vi liftvakten (som var svensk.. no shit..) men han hade inte alls koll på läget. Han var i gott sällskap! Den saken fick jag lite senare erfara.
Vi åker på brädorna så länge vi kan i eljuspåret. Kommer ut på en väg och inser att nu är det att gå som gäller.
Och att vi fick gå var det ingen tvivel om.
Hannes -"Asså den här sjön ser väldigt liten ut mot den jag stod vid i sommras"
Jag anade redan då oråd. Men lät han hållas. Hur långt kan vi gå liksom?

Äntligen kom det en bil i mötande riktning.. vi tänkte smart, Hannes med mörkjacka fick gå först så han kunde stanna bilen och föraren i sin tur berätta vägen för oss. Idioten saktar in.. och gasar iväg. HELLO!!!
Hannes kläcker "Men om han åkte iväg så borde det inte vara långt kvar..vi borde vara nära civilisationen annars borde han ha stannat!!"

45 min senare

Började orden - lämna aldrig vägen, aldrig. Bli som en bön.
Nu började mina fötter att strejka big time - nya boots och endast använda 3 h!- smärta.
Men vi höll humöret uppe tills...
EN ÄLG!!! Panik! What to do?!?!
Det var nu alla älgkunskaper flög genom huvudet. Som ni självfallet förstår så gick det otroligt fort.. har för tusan inga. Bara en vetskap av att man inte ska rusa fram och hänga jackan på hornen, det är inte en möbel utan ett djur.
Vi blev lite smått bajsnödiga och det ska inte stickas under någon stol om att det tog tid för oss att gå förbi den.
3 meter ifrån är det närmsta jag varit ialla fall.
När vi väl var framme vid hoppet som innebar hus så insåg vi att vi gått sjuuuukt långt. Två t-stationer nedanför där ersättningsbussarna gick upp till Tryvann huset. Det i "dalen".

En väg som vanligtvis tar 10 min ville vi, jag, han, förkorta lite ytterligare. Med facit i hand ska jag aldrig
låta Hannes vara kartläsare igen. 10min blev 60min.

När vi väl såg ljus så var det t-banan. Efter 1 timma i bäcksvart skog.

Det bästa är att vi hade sviiiinkul en stund på vägen. Eller?


-----------------------------------------------------------------------------------

Clasénius om du sitter någonstans i Thailand och läser detta så kan du garva lite till då jag berättar
att min rumpa  är helt blåslagen. Ett feting blåmärke på båda skinkorna. Seriöst det ser ut som om jag , för att citera min mongovän André - "Suttit i en hink med blåbär".
Kan lugna er med att Mr Andreeeyy inte har sett detta utan det var en chansning från hans sida.
Men det ser mer ut som om mina blodkärl leker krig. Åt helvete vidrigt är det ialla fall.


Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0