< Home

Perspektiv - från en banankartong


Har ni väntat på ett inlägg?
Jag flyttar som bekant nu så har lite taskigt med tid men givetvis kan ni vänta er ett per dag.
När jag väl är i Norge tror jag inte att jag kan hålla det. Så vi säger att det är ett löfte som sträcker sig fram till
fredag.

Det här med att flytta är som att gå igenom sitt liv sakta sakta. Så mycket minnen vid var enda liten pryl.
Kul samtidigt som man önskar att man kunde slänga mer. Fast jag har nog varit ganska duktig med att slänga saker eftersom jag har gått igenom livet ett par gånger nu. Har bott mer eller mindre på 4 olika adresser på två år.
Yeah!!
Dumt att stanna kvar menar jag. På tal om att stanna kvar - i sommar är det 10 år sen vi (mamma och jag) flyttade till Motala. 10år!!!!
Tacka fan för att jag har ångest inför kommande födelsedag.
Är det nu Muttis är den som får sjunga för mig? Då måste jag sova med öronproppar ; )
Hehe.

Har precis slängt på luren efter att ha pratat med Mami som är på Östgötskmark igen.
Ska bli uber nice att träffa henne. Nu var det hm... 1½ månad sen jag fick känna på kramarna. Måste få bråka lite med henne med.
Se hur mycket hon har fysat.

Bäst jag packar igen så jag kan se film med Motalagänget senare. Känslosamt kommer det att bli. Såg en film igår, eller rättare sagt jag började se en film igår. Den var av dålig kvalité så måste sticka iväg och hyra den idag.
Jag tycker den var sjuukt bra men andra sa åt mig innan jag börjat kika att den var kass, The Ultimate Gift.


Dagens bejakande av den kvinnliga sidan; Jag provade min balklänning. (om ni är snälla kanske ni får en bild senare:)


Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0