< Home

Min tid var inte kommen..



Chockad som få anlände jag till jobbet idag efter lite turbulens.

För er information började dagen så här...
Det var en gång... nevars.
Men jag tittade ut och tyckte vädret var underbart. Kom ut och såg allt det blåa snabbt byta skepnad till en mörk ton.
Knallade min vanliga väg till jobbet. För er (i stort sett alla som läser) som inte vet så bor vi väldigt nära stora shoppinggatan på Majorstuen. När jag ska skynda till jobbet så går jag alltid bland husen några kvarter upp för att slippa alla människor.
Bla bla..
Kände hur det började hända grejer med omgivningen. Det var helt öde överallt, som om alla visste vad som skulle ske. Bara jag och en till som vistades ute.
Rätt som det är öppnar himlen sig och drar fram världens storm med riktiga krafter av regn och hagel. Jag gick i godan ro längs med vägen. Plötsligt hör jag ett knarrande / brak  och jag vänder mig om och ser ett träd falla mot mitt håll (detta skedde som tur var på en sidogata från mig) men 100m bakom mig låg trädet som hade krossat en bil.
Tokchockad som jag var sprang jag för glatta livet. Mina änglar vakade extra över mig idag det är tydligt.

Väl på t-banan kommer allt i kapp mig. Trots att jag vet med största säkerhet att det inte var en människa ute där trädet föll så kan jag inte förlåta mig själv för att jag inte sprang tillbaka så ingen fått det på sig.
Denna gången funkade jag inte så bra i chock.
Kan inte släppa det.

Gick förbi platsen påvägen hem och dom höll fortfarande på att röja. Inget litet träd det där inte.

Imorn ska jag leta klänning för 17 mai!

Applåd; 20/20 rätt på diagnosen:)

Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0