JAAAAAAAAAAAAAAADÅÅÅÅÅ!
Ungefär så tänkte vi att vi skulle känna oss när vi skulle entrade arlanda.
Känner vi så nu då?
Jao.. vi är trööötta men väldigt väldigt glada.
Tror Tanterna (vi) har lite svårt att inse vad som kommer att ligga framför oss dom närmaste månaderna.
Min kompanjon till höger i skrivandes stund kollar in valutakurserna då det är hon som kommer vara VD för ekonomin och jag bara en assistent som gör dom där otroligt roliga slavärendena. Hon står för tänkandet,när det kommer till pengar och att räkna om, i sällskapet.
Min Choc-u-lator (en kalkylator som ser ut som en chockladkaka och luktar(!!) som en) är med i handbagaget.
Tack Carro!
Mitt godisbegär kommer få sig sin lugnande dos varje dag.
Jag lovar att inte prova att bita i den igen.

Det kommer att bli uppdateringar här på bloggen såklart men även på följande sida.
resedagboken; hami
Där ska jag även få tant grön att skriva lite. Bloggen blir det bara min synvinkel (herregud kände jag där
på en gång) av saker och ting. Den kan ju ofta vara lite snedvriden. Så använd den långa stubinen när ni läser.

Nu vet vi inte när det blir av att vi gör ljud ifrån oss igen. Kanske på Hotellet som vi har bokat första nätterna i
Cebu City.

Tanterna har lämnat rullatorerna (backpackerryggorna) och har lämnat in dom som specialbagage i sina flightbags.
Håret han inte rullas i morse så bilder kommer vi inte att bjuda på.
Vad vi där emot gärna bjuder på är detta.
Stockholm - 11´C
Filippinerna + 28´C

Information till oroliga föräldrar som hellre såg att vi tog en all inclusive charter istället för detta
fria och oplanerade backpackerlivet.

Stockholm - London
11:45          13:30
London - Hong Kong
18:05     13:55 (1 feb)
Hong Kong - Cebu City
16:00          18:40

alla tider är angivna i lokaltid.

Heeeeeej dåååååååååå blekfisar!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Behöver jag säga att ordet HJÄLP!! har skrikits ut ett par gånger?!?
Har haft tre ryggsäckar här hemma som gett sänt mig olika signaler.
Ryggsäck nr 1. Min morbrors 65l. Vi vet att den är tålig då den varit med förr.Dessvärre är det ett hål i den så kändes inte helt hundra att dra med den
Ryggsäck nr 2. Inhandlades efter mycket letande och funderande i Linkan på en viss sportbutik, 65l.
Kanon rygga.. MEN den har dragkjedjor istället för dragsko. Stort minus. Det stora pluset är att man
kan ta bort en 10l travelbag.
Ryggsäck nr 3. BUDGET-ryggan som ger mig hela 75l och håller väl säkerligen samma kvalité som
Harrys Pub i Motala en helg.
Men man får förmodligen vad man betalar för här. Går den sönder så blir det att inhandla en ny.

Vilken rygga blev det då?
Jaa ni.. jag har ju stördaste beslutångestn men efter tre dagar med ompackande och omkringgående i huset så har
vinsten fallit på Budget varianten.

Med tanke på att packningen, i stort sett, är avklarad så känner jag att det nu är så nära.
Mamma har nog minst lika mycket resfeber som mig och Sara tillsammans.
Hon tjatar om precis allt. Plus att min kära mormor var här också så ni kan ju tänka er
två "mammor" som verkligen tjatar. Men såklart med all välmening och jag
är tålmodig idag, jag tar det. Ska faktiskt fly från Motalaibirien om bara några timmar.
Om ca halvtimman tror jag att älskade mami ska kasta in mig och väskan i bilen.
Ikväll bär det av mot Nyköping och tant grön.

På måndag stiger vi ur planet efter en 26h lång flygresa. Helt fantastiskt.
Jag älskar flygplatser och jag älskar att flyga.
Ett stort tack till Fredrik "Grädde" Jacobsson som fixat in grym musik på min
ipod.
Jag är så laddad för denna resa.

Det värsta med den här veckan är att jag inte alls kommit ner i varv som jag lovade
mami.
Misslyckande.
Vill bara ha ett dygn till så jag kan krama om min coola mamma.
Brorsan är här i krokarna och kollar så lillsyrran har med sig allt.

"Att få iväg syrran på resa 2:1"
Vilket projekt.

Veckans konstaterande; Den här staden, Motala, är på tok för liten och infekterad för mig.

Beige.
Nere på det lokala gymmet avverkas pass som passar den skaran människor som använder
halkskydd på skorna och tillbringar ca en timma till frukosten och den dagliga lusläsning av Motalatidningen.
Vi pratar om den lite äldre generationen. En generation jag själv vill nämna som "Generationen Beige".

Vatten- och Gympapassen har precis avslutas och omklädningsrummet fylls av välfönade frisyrer. Alla delar av gråskalan är representerade. Jag ser mig omkring och ler av omgivningen. Jag ler för att dom är så oblyga.
Dom hälsar på alla som kommer in i omklädningsrummet, även fast det är tydligt att dom inte känner varandra
sedan tidigare.

Väl i duschen är det skrubbsvampar, sandaler och duschmössor som huserar. Mitt upp i alla intryck kommer
jag på att jag naturligtvis glömt schampo och tar mod till mig och frågar en dam som har hela toalettskåpets förådd med sig. Naturligvis ler hon och glädjeligen ger hon mig en klick (som var minimal, men endå en klick schampo).
En annan tar tag i rakan och börjar ta bort ludd och överflödigt vatten som samlats utanför duschområdet.
Ordning och reda ska det vara.

Påklädningsprocessen ger mig återigen ett leende. Framför mig ser jag dom mest naturliga kroppar i våran kanske mest naturliga färg beige. För att göra minsta möjliga anspråk på den tunna bomullströjan så används självklart alla nyanser av beige även i underkläderna.
Vi pratar om former mina vänner, former.


Bara och leva livet för snart står vi där och skrattar tillsammans med våra vänninor och undrar över vilka halkskydd som fungerar bäst.
Jag känner att jag inte har någon stress till halkskyddensvärld - Har du?

Emelie tänkte till och insåg att sömn efter jobbet (som jag slutade 05.00,hemma 05.30) var helt onödigt då
jag skulle upp vid 07.30 igen. Med tanke på mitt försovningsregister så var det inte en sak jag skulle satt upp
på tavlan under -Bra beslut.
Hur som väl på bussen så sov jag nästan ovaggat i ca 7 timmar. Jahopp så var den resan mellan Oslo och Sthlm klar.
Behöver jag säga att jag såg ut som ett crack-luder när jag kom fram till t-centralen?
Förmodligen inte!

Väl ute i Bergshamra mötte mina två solbrändavänner mig och vi hade en helt fantastisk kväll.
Mys i studentlyan och sen bar det av mot SF och lite Joel Kinnaman dejtande.
Vi alla tre kände oss sjukt trötta. Ingen som sätter imot om jag säger att jag somnade först.
Snabba Cash var.. låt mig tänka.. ja okey antar jag. Förväntade mig mycket mer - nej jag har inte läst boken)
men Joel var.. het som förväntat.
Rakade killar - Ja tack!

Maria och jag bara lotsade runt på söder idag och tog en kanon god lunch på Snaps innan vi skulle möta upp våran Indier Sanna vid Götgatsbacken.
Kvinnan som har blivit av med sin mobil kläcker " Halv två vid backen"
Okey tänker vi..
Klockan blir; Halv två. Kvart i två. Två.
Inte ens våra vrål hjälpte - Sanna Saaaannnnaaaa!!!!

Väl på tåget mot Hallsberg så tänkte jag följande
Jag ringer sjuka Andre för han har alltid något stört att berätta.
Det slår aldrig fel!!
Tack Andre!
HAHAH!
Efter samtalet så ställde jag alarmet och somnade som ett litet barn.
Vaknade till och snoozade lite. Inte skulle jag var framme så här tidigt.
Glatt ställde jag klockan och somnade om igen!

"Ding-dong : Ja då var vi i Hallsberg, Hallsberg Station"
HELVETE, jag ska av!!!!!!!!
Med 4½ väska kastade jag mig fram i gången, Panikslagen för att jag skulle behöva åka till Skövde innan jag skulle kunna vända tillbaka till Hallsberg.
Skickade ut väskorna på perrongen och näst intill hoppade av tåget. Andades till och insåg att jag var knappt vaken. Jag hade bara rivit ner alla mina tillhörigheter så som; Ipod, mobil, halsduk, tuggummin m.m i väskan som i sin tur var vääldigt öppen. Smartasset jag kastade ju ut väskorna men som tur var så ramlade ingenting ur.

Låt mig uttrycka mig på följande vis...
jag är säääämst på att packa, finner alltid mycket bättre saker att göra - ALLTID.
Kan jag bara få befinna mig i underbara Estockolmo nå!?
Oslo ska få ha lov från min energi ett tag och allt vad den innebär
lovet slutar runt 1 juni.
Dagens fettförbränning är gjord likaså avvinkningen av Elixia.
Fan 4 månader utan riktiga vikter.
det kommer gå fint så länge vi håller oss till våran deal;
Sara ska lära mig äta minst 5 grönsaker och några frukter.
Jag ska se till att vi tränar.
Eftersom jag inte äter grönsaker och frukter och Sara inte tränar för tillfället
så tycker vi dealen är klockren.
Sara röstade på morgonpass:P
Eller?

Dom två "äldre" (hahaha) kvinnorna på bilden är världens bästa kvinnor!
♥

Här har ni. Avgör själva om vi är en antydan till lika eller inte.
Kanske inte världens bästa bild men vi har lite avaktande ansiktsuttryck alla tre
så något kanske ni får ut av det.
Dagens tjänstgöring kan därmed förklaras avslutad.

Hur i hela världen kan man försova sig sin näst sista dag på lagerjobbet?
Joo just det, man tappar sin telefon i en snöhög utanför Theresesgate 51.
Min halva skärm är svart så jag får liksom lista ut vilken som är snooze/slumring knappen.
Jag gissade fel i morse tydligen.
Väckning är beställt av Herr Urjohn.

Sista helgen i Oslo på 4 månader närmar sig.
Konstigt.
Värmen är jag totalt redo för!!:)

Elixia Kalbakken Crew ROCKAR!!
Liker de sikkeligt gott att få vara en del av detta crew!

Sur, trött och bitter är precis vad som karraktäriserar mig just nu.
Skulle fått in en minilön (januarilönen som alltid) och feriepengar på mitt konto idag.
Vad sker?
Minilönen blev miniminilön och inga feriepengar.
Inte för att nämna något företag här nu men en sak säger jag bara att ett företag i den storleken
kommer undan med så mycket slarv, det är helt otrolig!!!
Mycket snack och lite verkstad. Börjar bli mycket saker som måste ske från deras sida innan fredag.
Försäkringspengar sedan arbetsskadan, feriepengar, lönen, löneslipp..
Ett årsjobb för dom!

Nu ska jag lägga mig och drömma om sanden som skaver i mina Havaianas.
Snart resar jag.. snart!

Det positiva från dagen är;
1. Underbart att få ha ett jobb där jag får träna och motivera människor.
2. Att Lisa påminde mig om att jag ska få depositum ,10500nok.

Imorgon ska lönansvarig få ett trevligt samtal.
Eller?

Eftersom min frånvaro på bloggen varit sorgligt tydlig så kör jag en snabb update från allt skit som hänt.
Håll i er, det kommer att gå undan.

Fredag.

Carro och Bella (Ernst) kom på besök och jag var liiite upp i varv så att säga. Runt sprang vi med guldvaror värda 361kr (två 6-pack öl/cider) och våran Helium-tank. Nu skulle det bli ballongkalas.
Middagen på Yaya´s var nära att missas då vi kom hem till lägenheten kl 16:56 och vårat bord var bokat till 17:30. Behöver jag skriva - raggadusch?
Väl där så fick vi syn på den heeeeeeta servitören (ha begär!!)
Efter en rejäl tillfixning på utseende och aromen man spred så verkade man redo för kvällen.
Folket kom, alkoholen störtade igenom våra strupar och lysmaskarna var på allas kroppar.
Nu var det ALL IN som gällde. Fullfart.
Det blev något i den stilen med... Efter att vi kommit till Mona Lisa så kände vi nuu jäävlar när vi väl var där inne kände vi återigen nuu jäävlar . Den senare gången av samma känsla var mer i negativ betoning.
Vi kan stolt säga att vi inte fattade att Michael börjat att spela.
Flopp?
Ernst (Bella) och jag drog oss, helt ovetandes av att vi lämnade några tappra själar bakom oss. Vi var ju bra dragna här och ansåg att det var givet att dom fattade.. Nooot!
Synen jag fick när jag anlände till lägenheten på lördagmorgonen var mindre positiv. Rent ut sagt - Vilken jävla svinstia. Spyan i duschen tog nog priset.

Kvällens surprise; Sara´s tre musketörer som tydligen kände gamla exet kexet Sofia med entourage. Sjukt!

Lördag

Knappt levande tog vi oss ut för att flickorna skulle få bränna lite pengar på underbara ting som ex, skor!
Emelie ville dra på någon chill restaurang och äta. Gästerna ville också det. Dom fick bestämma och vi hade väl
kanske inte riktigt samma tanke med chill stället.
Kvinnorna valde Burger King.
Suck!
Efter avverkad shoppingtur så slängde vi våra kvaddade kroppar i varsin soffa och sov i några timmar.
Kvällens tema var ovisst. Vi var slitna, bakis och bara allmänt sega. Efter lite tänk så kom vi (två av tre) att en utgång skulle vara på sin plats.
Vi anslöt en Elixiacrew meeting new friends fest och den blev vääldigt lyckad.
Något som inte blev lika lyckat var taxiresan. Häng med nu!
Från Torshov till Grensen i byen så kan man tänka sig att det inte ska behöva vara så himla dyrt.
Vi tog en stortaxi (8 personer). Väl nere vid Grensen så strejkade ALLA bankomater. Vi bad taxichauffören att köra fram till nästa ställe. Han vägrade.
Vad vi nu ser är att resan tickar på och att den nu är uppe i 641 jävla norska kronor!
Vi klickar och får spelet i bilen. Emelie blir ARG(!!!!!!) minst sagt. Jag går ur bilen för att igen se om någon bankomat vill fungera. Men neeeej.
häääng med nu!!
När jag kommer tillbaka till taxibussen ser jag att det är turbulens där. Dörren stängd och folket i den skriker på chauffören.
Jag får veta att han VÄGRAR släppa ut folket , jaa han hade låst dörren. Jag springer förtvivlat runt stan och letar efter en ynka bankomat som kan tänkas fungera.. men ikke. När pengafrågan för min del väl är löst springer jag likt Bolt mot taxin.
Men vänta nu...VART ÄR TAXIN!?
Jag ringer dom i bilen. Guess what..!?!
Chauffören har beslutat att inte vänta längre utan att köra runt. Nu var taxametern uppe i 800kr och ingen i bilen
anade vart dom var på väg. Dom hade blivit kidnappade.
Nästa samtal får jag veta att han kört dom till polisen. Vi som stog utanför hade sedan 20min tillbaka redan påkallat polis och väntade fortfarande...
Idioten går ur bilen och låser in mina vänner igen. Då kommer polisen ut och säger åt honom.
Lite snabba förhör och 800kr senare så får vi veta att polisanmälan får göras i veckan då det är för lite folk inne just då.

Vilken jäääkla kväll.
För er tar den slut här men det var låångt från slut för oss.. iallafall mig och Ernst.

Söndag.

Hemresa för Bella / bakisdag / träningsdag.

Måndag.

Städa-ur-rummet-dagen! :(. Nu är det gjort men jag tog 6 timmar på mig.
Så här tråkigt hade jag...

14 Januari 2010-
Emelie Hamberg, 24år



Ni har gjort min dag till en fantastisk födelsedag.
Tack för era sms, inlägg, samtal och kramar.
Det värmer så att ha er runt om i världen.♥

Ska man ta tillvara på den tiden man har kvar på dom 23åren eller ska man sitta och enbart slösa bort dom
sista minutrarna?
Jag väljer nog att droppa dagens minst uppmuntrande inlägg.
Fram med antideppresiva tabletterna för dom går åt nu!


Jag kan, om jag vill, vara en sjukt tänkande människa.
förstår er som kastas av stolen när jag skriver - tänkande- kanske inget man kopplar ihop med mig, men..
Bland alla de saker som drar igång min s.k hjärnverksamhet så är det en grupp händelser som belastar min få hjärnceller mer än andra - det handlar om när medmänniskor lider/har det svårt och olyckor.

Igår skedde det en olycka på Jernbanetorget (Oslo S).
Jag stod vid Nationaltheatret och väntade på t-banan då jag såg att alla tågen var inställda eller hade fått en ny körrute. Informationen som gavs var -total stans, påkørelse- det var inte ett hår på kroppen som låg lugnt.
Obehagen i hela kroppen spred sig som en löpeld och många känslor dök upp.
Är det vad jag tror det är?

Det visade sig vara en man som blivit påkörd t-bane tåget i centrum. Förmodligen ett självmord.
Efter ett dygn kan man nu läsa i tidningen " Vittnen såg mannen gå ned på rälsen".
Förstå att se mannen gå ner och inte riktigt kunna koppla vad som var på väg att ske.
Handlingsförlamad är nog bara förnamnet.

Idag på jobbet fick jag höra av en kollega som fått konstigt nog väldigt mycket "info".
Det ryktades om att det var en narkoman som hade en uppgörelse på sig.
Där satte min tankeverksamhet igång igen..
Först ett liv som narkoman, hur du än tagit dig dit så är det tragiskt. Sen att du har någon form av pris
på ditt huvud och den enda utvägen som du då ser och som förmodligen bara existerar är att ordna det innan någon annan gör det åt dig... där kan vi snacka stress.

När jag hoppade av på den stationen idag så kunde jag inte undgå att titta ner mot rälsen.
Igår ett söndertrasat lik och vittnen som blivit skadade för livet med den synen och bara alla ljud som uppkommer runt något sådant här.
Idag uppstädade räls och allt fungerar som vanligt igen.

I dessa lägen tänker jag - 
Hur är det för dom som det inte alls är som vanligt för igen?!
Dom som "kände" honom, familj, någon form av vänner och alla vittnen.

Jag vet varför jag "tar åt mig" så mycket när det sker olyckor och speciellt med dödsfall som utgång, men jag kan inte släppa vad jag drömde natten innan olyckan.
En man som låg död.
Vissa saker måste jag lära mig att inte bli så fast vi.


Var tacksam mot livet så behandlar det dig väl .. förhoppningsvis.

Kattmat?
Skit samma jag äter det med ett leende. OBS! Givetvis sker det så glamouröst som direkt ur konservburken. Vi kan klaga lite på att jag äter den innan träningen men var så sugen. HAHA!
Cottage cheesen får vacker stå kvar i kylen till efter träningen.
Jag bävar för att äta skiten.

Sara (min vän och resepartner) har gjort lite av en deal till våran resa.
Eftersom jag är urusel på att lära mig äta grönsaker och frukter ska hon få lära mig att göra det.
Igengäld ska jag få henne att träna. Vilket i sin tur gör att jag inte får onda ögat när jag ska träna.
Det gillar vi.
Som jag har nämt ett par gånger under helgen så har vi bokat biljetten till Filippinerna nu och med biljetten körde vi två hotellnätter så vi kan sova jetlagen av oss. Vad jag inte har nämt är att det finns gym på hotellet.
(jag hade inget med valet av hotell att göra ;) ) Skönt att vi börjar resan med lite lyx för att sedan bosätta oss under palmlöv som tak över huvudet.
Ah.

Nu måste jag äta klart för snart blir det, som varje vecka, mördarpasset - Back2Basic.
Snart är man lite över 1000kcal fattigare. wohhoo! Älska träning!!

Söndagkvällar brukar alltid sluta med att jag ställer alarmet inför måndagmorgonens uppstigning.
Jag hade tagit ledigt den här måndagen och tänkte igår för mig själv att jag inte skulle ställa någon klocka
då jag skulle få vakna när kroppen kände sig utvilad.
Sagt och gjort.
Efter en natt med hemska drömmar så vaknade jag upp.. klockan 12:39!!
Inte okey!
Jag blev mer stressad nu än jag tidigare varit. Allt jag ska hinna med idag. Fader ass!!
Men det som gav mig största portionen av stress var att jag inte kände igen omgivningen när jag vaknade.
Kände igen rummet så visste att jag vaknat upp i mitt rum på Majorstuen. Det jag inte kände igen var huset som låg på andra sidan.
Lite smått panikslagen ställde jag mig upp och såg marienlyst busshållplats.
Jag var hemma och miljön runt omkring stämde in.

Dagens slutsats - Man kan sova för mycket!

Då ska jag värma er med en liten bild från Filippinerna!

Nu ska jag dra på mig understället och sätta mig på en cykel för att må lite bättre om någon timma.
Marit´s Xyckling på Colosseum går under kategorin - Livets fina stunder med RESULTAT!

Det är fruktansvärt nära tills vi åker.
Jag går på speed - tänk er den, mer än vanligt -
Galet.

Va inte bitter.. bara och jobba på så kommer du iväg snart med.. eller!?!
Mohahaha!

Resan är bokad!!!!

31 Januari drar vi till Filippinerna.
Tant Grön och Tant Lila ska rocka denna värld!!
WOOHOOOOO!!!

Drar väl till Fugazi och jobbar bort några timmar nu. Kortpass, jo jag tackar!

 Epilog.

¶

flickan har rest sig upp, sett att såren läkt men att dom lämnat fula ärr.
Någon säger att ärr ger personlighet. Min fråga är bara om det även gäller dom djupaste
som blir infekterade vid minsta närkontakt?
flickan har lärt sig väldigt mycket på sin resa tillbaka till lekparken.
en detalj är att hur fina leksaker grannen än må ha så ska du aldrig bli avundsjuk utan glädjas.
det finns så mycket i livet som kräver så mycket mer tid och energi än att gå och titta snett på den lilla
grannflickan som har det senaste i lek- och klädväg.
Det handlar väldigt sällan om materiella saker när man varit med om saker som flickan har varit med om.

Att det alltid kommer att saknas en fadersgestalt i mitt liv är helt säkert.
Att jag alltid kommer att fundera över hur det skulle vara och växa upp med honom vid min sida genom livets mest kritiska fas - tonåren.
Att jag alltid kommer att undra - Varför?
Att jag aldrig kommer att kunna förstå. Inte då. Inte nu. Inte sen.
Att jag aldrig kommer kunna förstå vem jag aldrig kommer kunna förlåta.

flickan ber nu dig om att få vila. flickan vill få tillbaka sin sömn. tålmodigheten har inte varit flickans närmsta vän men hon har stått ut. efter 6 år är det dags.
Nu vill hon få sova ordentligt utan drömmar/marddrömmar, åtminstone för en natt.

¶

Har mitt i vintern fått tag i den där känslan som sommaren kommer med. Den som omfamnar en med värme, skrattande människor och den totala känslan av
att det är du och dina vänner mot världen. Det är ni - gruppen - som byggt upp en förväntning och format en känsla som ni er tur styr åt precis det håll som känns bäst för stunden.
Att samlas vänner emellan och finna en fristad långt bort från allt vad ansvar heter är väldigt nyttigt. Samtidigt finns det nackdelar - att man glömmer bort den världen utanför bubblan som man skapat tillsammans.

Det finns aldrig några lätta vägar att ta, det finns bara vägar med olika bra framkomlighet.
Fram kommer du alltid.

Fem ungdomar, fyra slafar, en alldeles för stor konsumtion av alkohol, skräpmat och en tv med sprängda högtalare som gett oss låtar som Svennebanan och ”I wanna take a ride on your discostick” i ett störtlopps liknande tempo. Ja det är Sveriges ungdomar som firar nyår i den svenskafjällen. Finns inget i livet som är för svårt. Det går bra nu!
Pengarna börjar sina och allt du gör idag kommer att vara glömt och förlåtet i morgon då tankesättet – Imorgon är en annan dag – huserar.
Kontokort i alla färger och används flitigt på nattklubbarna och skumpan flödar hos grabbarna med stor käft men med ett mycket litet innehåll, i både nord- och sydregionerna
Livet är här och nu.
Det finns inget att fundera över det är vinter, nyår, och en ungdomsgård för dom som vill fly det vuxna ansvarsfulla livet för en weekend, vecka eller säsong. Det är Sälen med allt vad det innebär.

Folk åker hit med stora förhoppningar om att få komma några nära under sin vistelse (läs; någon i enstaka fall). Kompisgänget slår sig på bröstet och vrålar för att visa vem som är ledaren i gruppen. För att ordningen ska behållas och inte förstöra stämningen i gruppen tar man väldigt lätt på vissa områden. Att skämta om att ”sätta” varandras brudar, eventuellt sätta några tillsammans, och sedan kunna slå sig själv på bröstet och gå upp i rang efter sin/sina erövringar är halva nöjet när After Ski`n bommat igen och peppen inför kvällens parlek ska sättas igång.

Det är inte bara under After Ski´n och nattklubbens timmar som machoindividen kan visa upp sig för honorna inför leken. Utan det stora jobbet påbörjas redan i backen och där gäller det att visa vem som är störst, bäst och vackrast. Endast det senaste och det coolaste är det som gäller. Om du har skillsen är inte alls lika viktigt då du kan sitta och fördriva tid och bara visa upp dig genom att agera på ett sätt som får honorna att titta. Oftast räcker det med att du glider igenom liftkön med dina skidor eller din bräda för att tjejerna ska få en känsla av vad kvällen kan komma att erbjuda.