Vad gor man pa en stor flygplats som Bangkok nar inte Gate nummret kommit upp?
Jo man sysselsatter sig med att aka transportrullbanden fram och tillbaka.
Det blir flera kilometer sammanlagt.
Nu vet ni det med

Forsta flygningen var pa natta 4 timmar och jag han avverka min forsta film The Blind side
allt jag kan saga ar - SE DEN!

Och till er som inte fatt era vykort annu.. dom kommer. Dessvarre ar dom skrivna i Bali men kommer att bli
skickade fran Sverige.
Var inte riktigt tankt att jag skulle missa min "skriva vykort dag" i Bali.

Nagra timmar till att doda innan jag anlander till Kopenhamn.

Mycket Noje!

Kuta Beach, Bali.
Vad ska man saga, paradiset ar hittat. Jag ar sa lycklig.

Blev en liten harlig bild fran dagens solnedgang.

Igar var det beachforbud for mig och min kropp och da passade jag, Sara och varan canadansiskavan John
pa att hyra mopeder och entra trafiken har pa Bali.
Jag skojar inte nar jag sager att vi visslade fram pa dom stackars mopederna i 80km/h.
Det var lite rusch pa trafiken har. Allt som svischade igenom vara huvuden var leftside, leftside.. LEFTSIDE!!
Eftersom att jag bloggar i godan ro sa forstar ni att mopedturen slutade lyckligt, den har gangen.
Sjukhuset besoktes igar och den dar magnetrontgen satter grillor i huvudet pa mig.
Nee jag har inte fatt den gjort annu
Strul som vanligt. Men nu har jag fatt besked att den maste goras ialla fall.
Han snackade nagot om att det kan vara Grade 2 i min arm. Fattade knappt men nagot med att halva ledbandet ar av. Mitella i 6 veckor tills det ar battre (skulle inte tro sa).
Well well vi far se vad rontgen sager.
Det ar lite bittert att jag maste dra till en annan o, en timma med flyg, for att gora den.
Tur i oturen sa finns det en hand och armspecialist som jag ska traffa dar.
Mina pengar gar at till alla dessa besok. Det gillar vi inte!

Annars sa springer livet pa. Det kretsar val mest just nu om att fa tillbaka rosten sa jag kan snacka med manniskor igen.
Jag har sagt det forr och jag sager det igen - Jag skulle vara varldens samsta rockstjarna, mina stammband tal
inte en droppe alkohol.
(Hela sanningen ar val att jag utsatt dom for 3 dagars festande av 4 mojliga sa ska val ge dom en chans nu att vila.)

Imorgon ar planen att dra till Gili eftersom det ar Balis nyar pa tisdag och det innebar Silent Day.
Allt ar verkligen stangt - man kommer inte utanfor hotellomradena.
Folk flyr verkligen Bali for denna dag och sa aven vi.
Traffade en localgirl igar och vi ska hooka med henne och far ett kanon bra pris t/r. Bara att nappa!

Glomde lagga upp ett citat fran Ida's sista utekvall med oss.
Jag och Ida har last in oss pa toaletten och ut kommer jag..
Jag till tjejen som tanker ga in pa toaletten jag gar ut fran
-"No.. you can't go in, there is one more in there."
Behover jag saga att vi garvade garnet efter den kommentaren.
Kom tillbaka tjejer!!

Efter mycket strul med bade det ena och det andra sa hamnade vi faktiskt (tro det eller ej) pa ratt plats till slut.
Sa bloggande sker idag fran ett tokvarmt Kota Kinabalu (for er som inte vet ar det Borneos huvudstad)

Jag maste hylla detta billiga land nu, allt tackvare foljande... En stycke biobiljett for endast 14 kronor.
Skoja inte vad billigt!!
Sa vi var inte dom som var dom utan tog tva filmer efter varandra.

Forst ut pa bioduken var Brother med Jake Gyllenhal och Natalie Portman (jaaaa vi sucktade efter dom... heeeeta manniskor) Efter lite tarar och karleksbultande hjartan sa var "ha-begar-nerven" igang.
Ett begar som var tvunget att mattas.. sa vi gick till biljettkassan och bestamde oss for nasta film vilket blev
With Love from Paris med John Travolta. En helt okey rulle som inte var riktigt tillaten for barn, enda tog Malayerna med sig en liten flicksnarta pa ca 7 ar... och dar var hon skadad for narmaste 10 aren.
Kan fortfarande inte fatta, tva biofilmer for priset av 28kr. GILLAR!

Med den kvallen till enda sa har vi nog atit upp oss ca 15kg var med en Big Mac meal , Popcorn Caramel Blended, Cornetto Flurry och en avrundning till sista filmen drog vi en liten  dricka till.
Hejda formen vi egentligen inte hade innan heller heej vaga vagra trana kropp.
Sa fel men sa ratt for en kvall.

Imorgon ar det transportdag igen, precis som denna som nu har gatt till sitt slut.
Kuala Lumpur star som vard och vi ska shoppa sonder oss om vara sjalar far harja fritt.
Malet ar nagra tusen fattigare.. vi far se om vi lyckas.
Jag skulle vilja ha en Macbook men vet inte om jag ska kopa den i KL eller USA. Sen vill jag aven ha ett nytt objektiv till kameran.. mycket "vill ha/skulle vilja" har. IT-prylarna ar nog de som blir svarast att bestamma sig for. Stuff ar mycket mer lattare.

Jag vill bli full som en kastrull snart och darfor kanns Bali sjukt valkommet.

OJ OJ OJ!
(engelsmannen har mycket svart att tonsatta detta ljud! Sara och jag ar forovrigt vardelosa pa att oversatta det at dom sa va tusan.. det gar jamt ut!)
Dom orden ar precis vad man kanner nar man dyker i Sipadan. Ett dykstalle som ar klassat som ett av varldens finaste.. Jag forstar varfor!
Cool kansla att inte ha botten nara sig - den ar 600mt under oss.
Helt galet.

Oronen fungerade sa jag kunde dyka pa. Det ar vi valdigt glada for.
Sa nu har jag dykt med hajar, skoldpaddor och maaaaaassa fina fiskar!
Sara snorklade och var skit nojd med de.

Hinner inte skriva mer nu.
Folk vantar pa datorn.

Uppmaning!

HALL UT BILDER KOMMER!

Da har vi forflyttat oss igen. Nu befinner vi oss i Semporna, harifran aker man med bat till Sipadan och dyker.
Vadret ar lojligt varmt, jag klagar inte, men svart att kyla av sig nar det inte finns en strand utom batrackhall.
Vi chillar mest nu och invantar morgondagen. Da ska vi rasta Hitta Nemo eller snarare vi ska rastas i Hitta Nemo's varld. Forsta dyket efter certifikatet. YEY!

I helgen ar det "go together" med la familia hos Bea. Ar det nagot man saknar sa ar det de.
Har en sjukt jobbig abstinens efter att fa trana och jobba -nae jag ar nog inte riktigt frisk i huvudet, men det visste vi sen innan!" Har sa jakla svart att slappna av bara sadar.

Fick nyss veta att jag bara hinner mota Lilla Nea 1 dag pa Bali. Det ska andras, det lovar jag. Vi maste fa lite mer tid for varandra dar.
Till er lasare som inte vet vem Nea ar sa kan jag beratta att vi hallt ihop genom mycket och spelat boll tillsammans i ett flertal ar. Sa det ar ett kart aterseende. Vi sags senast i Nov/Dec innan hon drog ivag pa sin Jorden Runt-resa som hon nu har 1 manad kvar pa.

En tanke till alla dessa unga manniskor som tar livet av sig runt om i varlden, men just nu specifikt pa Sverige.
VARFOR?
Kan inte for mitt liv forsta. Kan bero pa att jag har suttit i den baten som tog in vatten och som sjonk samtidigt som jag nu far se pa nar folk i Yachter hoppar i vattnet till hajarna frivilligt. Det finns andra utvagar.. ga till land!

All karlek och varme till Familj och vanner dar hemma.

4095 meter, 8,5 km och 7 timmar och 20 min
Ar exakt vad Mount Kinabalu gav min kropp i gava. Som ett litet plus var regnskogen, naturen pa berget och
upplevelsen sa mycket mer vart an smartan i knana nar man vandrade nedfor berget, vilket tog ca 3 timmar.
Jag ar sa glad att jag gjort det och jag kan skriva under pa att just det berget inte kommer att fa kanna mina svettdroppar mot sin mark igen.
I mitt huvud horde jag bara en gammal tranares rost "Det handlar om vilja, VILJA VILJA!!!"
Tack Kenny Overstam och Mats Bylow for dom orden, dom sitter i fortfarande..
Har man en gang hort dessa herrar skrika vilja en gang sa glommer man det inte!

Jag och en tysk gubbe hittade varandra gang pa gang under summit trailen sa det foll sig naturligt nar vi kompade ihop nar det var dags for att bestiga den sista delen efter nagra timmars somn.
02.00 ar det frukost pa berget. Koreanerna springer omkring och ar , som alltid, dom mest hogljudda (da ar jag medraknad av dom alla) och mest utrustade folket innanfor lodgens fyra vaggar. Det ar gastavar av den mest tekniskavarianten, pannlampor med dimmer, fargglada klader i alla dessa marken.
Hur som, dom ger oss ett rejalt skratt var enda gang dom kliver in i synfaltet.
02.30 borjade den sista vandringen. En vandring jag hade hort skulle innehalla repklattring. Hej hopp gummiarm!
Med en tyskgubbe (later inte sa barnvanligt) bakom sig som ger en hjalpande hand pa rumpan sa klarar man
det galant om man heter Emelie och vagrar ge sig.
(VIIIIIILJJJJA!)

04.30 dunkade vi vara trotta hander mot skylten och kramade om varandra.
Det var ett ogonblick av lycka och ren utmattning.
Sen var det bara att vanta.. och vanta.. och vanta. Till slut kom dom andra (ja vi var faktiskt forst upp den morgonen) sen nar alla 136 hade kommit upp fick man aterigen vanta.. och vanta.. och vanta ..
Vipps sa var soluppgangen over och alla borjade ga ner.
Varfor maste det ga sa snabbt?

Sa har ett par dagar efter sa kanns det lite stelt i kroppen men man ar glad att det nu har checkats av pa listan - idiotiska-saker-man-gor-enbart-for-att-man