Inlägget som kanske innehåller lite väl mycket info.
Well well.

Ni vet smärtan, den outhärdliga smärtan, som bosätter sig i magen när magkatarren kryper in och jonglerar med magsäcken. Bara den meningen får en att önska sig en årsförbrukning av Nocalucol.
Först trodde jag det var mitt bristande matintag under dagen men sen insåg jag att det kanske inte var det då jag gett mig själv tillåtelse att ta veckans andra pizza. Sagt och gjort pizzan hamnade i magen och det tog väl inte
väldigt många timmar innan mitt magont steg mig åt huvudet och jag beslutade att få bort det .
Några toalettbesök senare så insåg  jag att det inte kan vara magsjuka.
Ett samtal senare fick jag veta att det inte är magsjuka utan ett jäkla magsår som blöder.
Jooo tack spyor med blod har man fått nog av det vill ja lova.

Kul vecka.
Spyan tackar för sig och funderar på om dagen kommer innehålla några mer akuta toalettbesök.

Dagens fundering- Varför gråter jag alltid när jag spyr?

FAAAN VILKEN KVÄLL DET KOMMER ATT BLI. ÖVERRASKNINGARNAS KVÄLL...

WE ARE ROCKSTARS.. ALL OF US. IMORGON ÄR DET HEMRESA SOM GÄLLER OCH JAG KOMMER ATT MÅ SKIIIIIIT



ALLT ÄR INTE SOM DU SER DET.. MAN MÅSTE LÄSA MELLAN RADERNA IBLAND.

jag är så glad att en viss person ska sysselsätta mig på en viss plats i ett visst land.
nyår kommer rocka sönder min lever. skååål

Pysselnivån är på ca 7 (från en skala på 1-10). Hempdoften sprider sig. Inte den ni verkligen tänker när jag säger hempdoft men om ni lägger till lite gödseldoft så har ni den. Fixa halsband, fotlänkar, armband, nyckelrem sen blir det till att skrubba tråden sen torka sen KLAR. Ja ni ser vilket pyssel. Eller?

Mami fick sitt lingonarmand. Orka.
Nu sitter tanten och kör här kommer lastbilen med last - öppna garaget (hon tillägger även att det beror på vilket garage man snackar om.. nu snackade hon tydligen om något hon vill kalla övervåningen) projekt lära Emelie äta
fruktsallad är på gång. Snälla rädda mig.
Nu kommer hon med skeden mot min mun igen.
HJÄÄÄLP!!

Kiwi, banan, äpplen, mandarin, apelsin, grädde, socker.. jag springer för mitt liv gråtandes!!
Seriöst nu har jag skeden mot min kind.. hon är insane. Nästa kommentar från hennes mun är ..
"Kan du suuuga?"
Sen tittar hon på mig och asgarvar.
Nej alla juldagar ser inte ut så här brukar mest vara på vardagarna..

Nu ser jag min chans.. hon går och fyller på Kevins tallrik. Hon lämnar mig med tallriken och säger " Du ska ha provat något från tallriken när jag kommer tillbaka"
She´s back!


Frågan är om Hempdoften stigit henne åt huvudet.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag älskar allt runt jul, stämmningen, pysslet, pyntet, känslan, dofterna ..ja till och med att få ge bort massor av julklappar - men jag gillar inte julafton.
Det finns ett gäng anledningar men den starkaste är väl att en människa lämnade ett stort hål i mitt hjärta
fyra dagar innan julafton för ca 6 år sedan. Man lär sig på något sätt att leva med det (kanske inte finns några värre ord än dom men så är det).
Vad som är lite speciellt med våran familjekonstelation är
att ett barn har en sjukdom - Adhd med autismliknande tillstånd - och det mina vänner yttrar sig väldigt tydligt varje dag men det blir extra tydligt när allt måste fungera oklanderligt en dag som julafton. Så här har det varit både tredje och fjärde världskriget. Sen att man kom upp till Köping där det femte världskriget var nära är bara som en liten julbonus.

När en i släkten har skaffat sig en Corvette så blir det lätt en samtalsmagnet när familjen är samlad och dom 450hk morrar till i garaget. Men när släktingen inte har körkort då blir samtalsämnet genast lite känsligt.
När inte julmust är nog utan det måste till mer rusningsmedel så stelnar hela släkten till.
Sorgligt nog så är det sant, familjen är inte alltid vad man hade hoppats men likaväl älskar man dom på ett oklanderligtsätt.

Julen är en tid då många sätter ljus på gravarna till avlidna familjemedlemmar eller vänner. Det beträffar även oss. Eftersom jag är från en liten ort som heter Valskog ,ca 4km utanför Köping, så är det självklart att pappa och farmor vilar där tillsammans. När man kommer upp dit och ska ge sin kärlek i form av tankar och ljuständande så avskyr jag när nyfikna blickar och munnar börjar prata om oss unga stackars barn som miste sin pappa i alldeles för tidig ålder.
Jag avskyr dom stunderna.
Orten vi kommer ifrån är otroligt liten så gemenskapen -alla känner alla- råder. Bra ibland fruktansvärt andra stunder.
Det var inte bara skit att åka till sina hemtrakter igen det var även fantastiskt vackert att få se så himla mycket snö och att få krama om sin halvkonstiga släkt.
Att mormors mat är gudomlig är värt större delen av resan. Halleluleja!

Nu har jag lovat bort mig till något så kristet som en Midnattsmässa i Lillkyrkan.
Vet inte om man kan komma närmare Ateist utan att vara det men där någonstans har ni mig.
Men vad gör man inte för lite stämmning så här i världskrigstider.

Min mamma är grym!♥
Det ni ;)

I måndags var det dags att åka bräda för första gången den här säsongen.
Partner in crime var Hannes (Johannes Nellfur).
Åkningen var skakig i början men sen kändes det mer eller mindre som alla andra säsonger. Framsteg någon.. Nope! 
Eller va fan det har jag ju.. haha -Jag tog mina första boxar i backen - Cred tack!

Nu ska Du sätta dig bekvämt och riktigt mysa till min berättelse som är störd! 

Mr H är inte direkt känd för att ha ett välfungerande lokalsinne. Jag kände dock någonstans att han var värd
en andra chans. Alla kan gå fel en eller flera gånger så han skulle få visa vägen tänkte jag.
För er info.
Tryvann -backen- når man med T-bana och sen en ersättningsbuss sista biten. Som går förbi Holmenkollen och alla jäkla ställen ovanför. Sen kommer man till en stuga där man kan hyra massa saker (detta är i "dalen"). Om man inte har tillgång till bil kan man ta en buss härifrån för 25:-. Varför ens ta betalt? Resan tog 3 min och vi var framme vid Tryvann Vinterpark!

Då fortsätter jag berättelsen.
Hannes hade varit vid backen en annan gång så han visste att man kunde ta en genväg. Försäkerhetsskull frågade vi liftvakten (som var svensk.. no shit..) men han hade inte alls koll på läget. Han var i gott sällskap! Den saken fick jag lite senare erfara.
Vi åker på brädorna så länge vi kan i eljuspåret. Kommer ut på en väg och inser att nu är det att gå som gäller.
Och att vi fick gå var det ingen tvivel om.
Hannes -"Asså den här sjön ser väldigt liten ut mot den jag stod vid i sommras"
Jag anade redan då oråd. Men lät han hållas. Hur långt kan vi gå liksom?

Äntligen kom det en bil i mötande riktning.. vi tänkte smart, Hannes med mörkjacka fick gå först så han kunde stanna bilen och föraren i sin tur berätta vägen för oss. Idioten saktar in.. och gasar iväg. HELLO!!!
Hannes kläcker "Men om han åkte iväg så borde det inte vara långt kvar..vi borde vara nära civilisationen annars borde han ha stannat!!"

45 min senare

Började orden - lämna aldrig vägen, aldrig. Bli som en bön.
Nu började mina fötter att strejka big time - nya boots och endast använda 3 h!- smärta.
Men vi höll humöret uppe tills...
EN ÄLG!!! Panik! What to do?!?!
Det var nu alla älgkunskaper flög genom huvudet. Som ni självfallet förstår så gick det otroligt fort.. har för tusan inga. Bara en vetskap av att man inte ska rusa fram och hänga jackan på hornen, det är inte en möbel utan ett djur.
Vi blev lite smått bajsnödiga och det ska inte stickas under någon stol om att det tog tid för oss att gå förbi den.
3 meter ifrån är det närmsta jag varit ialla fall.
När vi väl var framme vid hoppet som innebar hus så insåg vi att vi gått sjuuuukt långt. Två t-stationer nedanför där ersättningsbussarna gick upp till Tryvann huset. Det i "dalen".

En väg som vanligtvis tar 10 min ville vi, jag, han, förkorta lite ytterligare. Med facit i hand ska jag aldrig
låta Hannes vara kartläsare igen. 10min blev 60min.

När vi väl såg ljus så var det t-banan. Efter 1 timma i bäcksvart skog.

Det bästa är att vi hade sviiiinkul en stund på vägen. Eller?

-----------------------------------------------------------------------------------

Clasénius om du sitter någonstans i Thailand och läser detta så kan du garva lite till då jag berättar
att min rumpa  är helt blåslagen. Ett feting blåmärke på båda skinkorna. Seriöst det ser ut som om jag , för att citera min mongovän André - "Suttit i en hink med blåbär".
Kan lugna er med att Mr Andreeeyy inte har sett detta utan det var en chansning från hans sida.
Men det ser mer ut som om mina blodkärl leker krig. Åt helvete vidrigt är det ialla fall.

Att ta sig till min säng är förnärvarande ett projekt. Eller det skulle kunna ha varit ett större projekt om rummet
varit större än 10kvm. Det ser ut som självaste Usama har varit här. Kläder, böcker, snowboardboots, bikinis, hoods, julgaver m.m. Det är ett okontrollerat kaos. Hur ska jag kunna reda ut detta. Tid folkens, ge mig tid.
Gillar att alla säsonger bara har dimpt ner i mitt rum. Baggy-linnen kontra understället, bikini kontra - snowboardbootsen. Mitt i allt sitter jag och beskådar mig själv i spegeln. Ja ni läste rätt jag tittar in mig själv i spegeln. Det är säsongens första åk som står på schemat och det innebär i sin tur att jag har underställ på sig. Sist jag flitigt använde underställ (borträknat kalla morgnar) så spelade jag fotboll och säsongen hette Försäsong. Otäcka ord!

Hannes och jag ska snart styra upp min bräda med bindnigar, verktyg är verkligen inget jag besitter sörrni.
Det får männen stå för.
Jag är så sjukt taggad. Åka bräda.. ÅÅÅÅÅKKKKAAAA bräda.. yes yes! Risken är att jag kommer att bli
körd till Ullevål sykkehus men den som inte lever fullt ut lever inte alls.
Hellre en tiger i det fria en en tiger i bur som en klok vän en gång sa.
Det kanske bästa är väl att vi bara spatserar med all utrustning på och sätter oss en liten stund på t-banan sen är vi framme.
Ski in-ski out känsla?
Älskade, Älskade OSLO!

Det blir Nyårsfirande i Sälen med fröken Liten!:)
GALET bra!!

Att prata på skype är så jäkla billigt.. typ gratis. Sådana uppfinnigar ska världen få mer av tycker jag.

Vill bara lyfta en liten sak så här efter chocken.
Jag har mitt fönster ut mot vägen, genomfartsled, vilket är väldigt rogivande och somna till trafiken.
Jag är inte ironisk.
Ibland när jag sitter och surfar så kikar jag ut för att betrakta omvärlden med kritiska ögon.
Nu till grejen. Det har börjat komma fram mer och mer sparkdräckter till vuxna här i Oslo. För den vågade.
Alltså det är en mjukisdress som är en heldress. Kan vara skit coolt i fjällstugan när man myser efter dagens
åkning. Det är däremot inte lika coolt i mina ögon att gå runt på Oslo´s gator och se ut som en stor gris med
blöja. Färgen på denna vidervärdiga klädsel är Rosa. Ni kan ju tänka er hur den rosakulören blir i mörker. Grisrosa!! Den här osmickrande dressen ger ett häng i baken som ingen - INGEN - kan bära upp.
Lägg till att tjejen hade sina bruna UGG-boots till.
Det var andra gången på kort tid jag såg henne i denna ascoola sparkdräckt.
Finn några fel..
Passform!
Passform!
Färgval!
Plats för uppvisandet!

Nu ska jag kasta in en nypa salt av dubbelmoral. För jag kan tycka att den är just - cool - men som sagt. Inte här.
Såg en Volcom idag som var jäkligt snygg. Den skulle jag vilja ha. På fjället!!
Hon ger mig en upplevelse som få klarat av på ett tag. Uppskattat i tristessens påtagliga stunder.

För er som inte varit i Norge, Oslo så kan jag berätta att detta är landet som äger på avdelningen Fritidsklädd till vardags. Om folk inte går i träningskläder så går dom i kläder-efter-väder outfits.
Gillar träningskläderna mest. Åtsittande byxor får en att träna synen och speciellt mörkerseendet såhär i vintertider.

Imorgon ska jag äntligen åka bräda! Säsongens första åk på nya brädan. YEAAAH!
Spänd av förväntan, som ett barn dagen innan julafton.

vaknar upp mer årets värsta träningsvärk. härligt kan man tycka om det inte vore så att jag om ca 37 min ska
gå ett pass som är mucho mucho benträning i. Well, vi får se det så här. Just nu kan det bara bli lite värre
sen måste det åtminstone vända.
Försökte balansera energi ut- energi in för att inte få träningsvärk men lyckades inte sådär kanoners vad det verkar.
Lite idioti är det men Michael (instruktören) håller på med en kampanj om att man ska ta med en vän på hans
pass för att dom ska se om dom kan fylla hallen med 200 personer. Det kan man bara inte missa.

Resan börjar om 6 dagar , då måste jag nämligen börja packa ihop och ta med mig stora lass från lägenheten.
Tråkigt!!

Bara för en god information till er vill jag nu säga att jag fattar varför jag har haft så in i den ont i magen i veckan
utöver den psykiska delen som kommer från ångesten så har jag ätit gammal youghart. Yey!
Tummen upp för mig.
Men jag tänkte på Barnen i Afrika. Den har alla kört med hela sitt liv men jag verkar inte förstå helt och hållet.
Säger bara frukt och grönsaker?
Opps!

I min inbox i morse:
"Efter att jag sett "Luftslottet som sprängdes" drömmde jag om filmen och att det var DU som var Lisbeth...haha, ni är lite lika va?"

Jag mår väl inte direkt skit över en sådan kommentar. Det skulle väl vara hennes behåring då..:P
Ser ut som en karl under armarna.
Vilket i sin tur får mig och tänka på den här sommaren när en viss fröken hade ingått i en deal med någon vän
att inte raka sig under armarna.
Detta gick upp för mig när jag satt bakom ratten och tokkörde till Strömstad. Min vän i passagerarsätet sträckte på sig och berättade.
Jag höll på att spy - Är det något jag hatar så är det hår!!
Men jävligt bra resa trots håret. Måste varit på grund av det som vi inte hann i tid. ;)

Kan jag få lite hjälp med ett beslut - Sälen över nyår eller inte??
Finns det andra förslag??

Dagens miss; Addie (manlig vän, inte Addie som är i France) jobbade sin sista dag idag på jobbet.
Vi har en "tavla" som alla ritar ett djur på när man slutar och jag fick slag på fingrarna idag. Addie kläcker;
"Du har sätt mig rita två gånger under din arbetstid här på EMH! Har du ens ritat? HAHA!"
Kul!!

Chefen är underrättad angående resplaner. Tufft!


- Synd att drömmar sällan är sanna!

Grattis på 20 års-dagen KALLE!!
Hoppas du har det grymt ute i vida världen!!
Firar din dag med en halv cola!;)

Äg skiten nu!!

Så ser vardagen ut just nu.
Om det inte var nog med vad jag och mina vänner ställt till med så fick jag idag veta
att mamma varit in och ut på sjukhus hemma. Orkar man detta?!
Hennes njurar krånglar igen men hon , envis som hon är, dividerade med läkarna och
fick åka hem med dropp som hon fäste på väggen hemma i sovrummet med en spik.
Ja ni ser hur jag har det. Hon är värre än en envis 5-åring.
Så vill inte ha frågan igen.. vem fick du din envishet ifrån?! Ganska givet kan man säga.

Efter ett långt samtal med diverse folk kan man tycka att allt borde stilla sig lite i kroppen men
det gör det definitivt inte.
Obehag.
Skam.
Ångest.
Oro.
ÅNGERÅNGERÅNGERÅNGERÅNGER!!!
Just nu avverkar jag en bok som heter Insidan skriven av Liam Norberg, den säger mycket
bra saker om skuld, det måste tolkas lite men i vissa stycken.

Det finns fylleångest sen finns det en annan ångest som är värre än alla andra. Det är när du gjort något
som du trodde var okey men det visade sig vara helt åt helvete fel. Med information som inte stämde gav vi oss in
på helt fel saker.
Snabba drag.

Jobbade på F, slutade runt 05.00. Då ville några festa och sa att det fanns Sponsorstuff att tillgå. Jag tvekade men att sitta ner och prata vi fyra kunde vara trevligt. Vi gjorde klart allt med stängningen först.
Trodde vi.
Vi var två som frågade den tredje om musikanläggningen var avstängd ute så det inte skulle höras musik till intill liggande hus. Svaret blev att den var avstängd.
Vi var fyra stycken som drack som ett fotbollslag.
Lämnade Fuggan runt 9-9.30.
Vaknade 17.00 på orörd mark. Fick paniken då jag skulle vara borta på Julbord med Elixia klockan 19.00 och jag hade inte handlat mina kläder för kvällen ännu. Tanken var att jag skulle gjort det på dagen. I failed!
Petra riggade upp min outfit och jag stannade till för att köpa skor. Snabbaste skoköpet ever. 30 sek och jag hade shoppat för 500kr.
Sprang till T-banan och kände mig så gott som redo.
Då ser jag att mitt batteri på mobilen sviker mig och den dör precis när min Chef från nattklubben ringer.
Magkramp gånger hundra. Något stod inte rätt till.
På julbordet var det trevligt. Folk var fulla och jag försökte vara nykter. PT folket fick mig på andra tankar och bäst var väl kanske det med tanke på min ångest. Jag skämdes så då jag förstod att vi inte handlat rätt och att någonting var åt helvete fel.
Vi begav oss till city och hamnade på Podium, inte mitt ställe men kostympojkarna fick spruta skumpa och jag skrattade åt dom.
Mina nyinköpta skor var kassa och min klack lossnade på dansgolvet. Orka!!
Vi tre musketörerna höll ihop kvällen ut.

När jag nu väl kom hem så laddade jag mobilen och ser sms, telefonsamtal och mottagna mail av Chefen.
Vi är körda!!
Det hade blivit klagomål på hög ljudvolym - musikanläggningen var INTE avstängd ute.
Det hade inte blivit låst som det skulle
Det var inte sponsor sprit som vi fick ta av

Att säga att jag ångrar mig är milt sagt. Jag har sådan ångest och skäms så mycket att jag inte vet vart
jag ska ta vägen. Gjort är gjort och nu är det för oss att städa upp vad vi ställt till med.
Det verkar bli sparken för oss alla.
Det sjukaste är att alla små scenarion som spelats upp är helt fel mot vad vi trodde skedde.
Att lita på sig själv kommer man långt med.. synd att man inte kopplar lite till innan man tar beslut.
Skyller inte på andra som sa att det var gratis jag borde ha tänkt två gånger.
Jag har sådan ånger så det liknar ingenting.

Ibland , eller ganska ofta rättare sagt , så undrar jag hur tusan man fungerar som människa.
Ungefär här kan du som inte har lust på -a bit of deep shit- låtsas att det regnar.
Jag har börjat titta på en realityserie och jag kunde inte för mitt liv förstå varför jag fastnade så hårt.
Realityserier är kanske inte det jag prioriterar först om jag ens ser på tv;n.
Det har varit flera saker som klaffat för tydligt för att jag inte ska börja fundera på det och när allt kommer
omkring så förstår jag precis vad sömnlösheten, humörsvängningarna, saknaden av något och framför allt känslan av att inte riktigt känna sig hemma någonstans kommer ifrån.. (Mami du får mig att känna mig hemma men jag vill ha er båda nära mig hela tiden!)
Jag saknar min pappa!
Där har ni det, jag kan inte släppa det och kommer aldrig kunna det.
Jag kan inte gråta för det kommer inga tårar, men inombords gråter jag så mycket att jag snart druknar.
Min själ sliter så hårt för att få mig att hålla allt samman att jag inte får kvar mycket energi till den Emelie
som egentligen finns inom mig.
Så till er som tycker jag är jävligt wierd, det finns en liten hake på det uppträdandet. Inte jämt men ibland,oftare än vad jag kansker erkänner för mig själv.
Nu sitter jag inte och skriver detta för att ni ska lära känna mig eller liknande utan mer för att jag tror jag behövde skriva av mig lite.
Det är en period i mitt liv som alltid är förknippat med sorg och tyvärr så kan nog inget, som jag ser det nu, ändra på de.


Mina föräldrar är allt för mig!

Vi tyckte tåget tog lång tid från jobbet och till stationen (Oslo S).
Undra vad dom andra 35,000 personerna tyckte. Jag är bara glad att jag inte skulle åka till Sverige idag.
Checka länken så förstår ni vad jag pratar om.. http://www.vg.no/nyheter/innenriks/artikkel.php?artid=590526.

Har sprungit runt som en tok på stan för att hitta min klänning till morgondagens julbord. Helt och håller utan resultat. Jag är så bitter. Nu måste jag upp i morgon för vidare spring. Kan hända att det blir kavaj istället för klänning med det leggings och ett par coola rocker boots/stövlar. Återstår att se.

Joel gjorde sin sista dag idag och det kändes faktiskt lite. Anledningen till att det känns är inte att jag kommer sakna honom , eller?!l, utan mer att han den jäkeln inte ska jobba inom det närmsta året vad det ser ut som.
Snacka om bra sovmorgon på den.

Påtal om att sova så måste jag knoppa lite nu innan jag ska kliva upp och laga mat. Ikväll är det Fuggan som
skriker på mig. Inte direkt pepp men jag tar till mitt lilla knep.
Klart som tusan att jag är laddad för jobb hela natten!! Ohhh yeees!:)
Eller?

Klockan är 22.15 och fröken Hami aka Nattugglan ligger redan i sängen -Hör och häpna!!
Anledningen är mina återkommande sömnproblem som ställer till det för mig.
På väg till dagens andra jobb höll jag på att gråta av trötthet, somnade till i bilen som en kollgega körde och vaknade till av skam att jag somnat ifrån honom. Helloo Hami.. skärp dig!
Hur som helst så ledde de till en liten chock och en mindre andnöd. Psykiskt var det otroligt påfrestande då jag lever efter tankesättet;
Att intala sig själv något är en styrka som kan ta dig långt över vad du trodde var möjligt.
Som i det här fallet borde varit följande - Emelie du är inte trött och du vet ju själv hur mycket du vill jobba nu.
Det fungerar  väldigt många gånger faktiskt, men knappt idag.
När jag väl var på jobb ropade chefen in mig på kontoret. Sjukdom herrjade och jag skulle hoppa in som PT idag.
Där ungefär kände jag att mitt huvud , självmant, dunkades i väggen.
Nu 5 timmar senare och hundra intryck rikare tackar jag mina fina kollegor på Elixia för dagens insats.
Fan vad jag trivs!
På lördag är det Julbord ska bli kul att se alla i privatakläder och inte i träningskläder.
Imorgon ska fröken H leta klänning. Här dunkar jag huvudet i väggen av egen vilja.

Nu är det dags att släcka mitt fina Till en speciell person-ljuset. Doftar gott så in i.

Ja ni läste rätt, idag var det stora Bastudagen. Clasénius specialitet om du frågar mig. Själv är jag totalt värdelös
på att utstå den torra luften som infann sig i Finska bastun, men jag gav inte upp.
Har för första gången i mitt liv provat på Kallbad. Nog var det kallt alltid. Sjukt härlig känsla
när man sprang in i bastun igen och det började sticka i huden.
När vi ligger där och breder ut våra utpumpade kroppar så kläcker Mr C;
"Det här mår kroppen bra av..porerna öppnar sig"
Finns det något vidrigare ord än ordet -Porer- ?
Mentholbastun/Mintbastun var en succé, jag diggade nog den utan all imma mest. Finns en med imma och en utan.
Dock var massageduscharna och fontänen sönder så det kunde inte provas men vi kunde stå i Kald Yr , vilket innebär att du i stort sett står i mjukt, mjukt regn. Det första jag tänkte på var att man kan ta sjukt snygga kort där inne. Nästa gång ska jag absolut ta med kameran men inte i syfte att ta snygga bilder utan att visa er hur det ser ut. Sinnessjuk fint. Aqua Relax at Elixia Sjölyst!

Det finns chefer som man tycker är okey sen finns det chefer som fungerar lika bra som en skrumplever. Inga namn nämda.
Men att ge rätt information till personalen är kanske något dom bör klara av!? Men neej inte ens de kan man kräva.
Fast det känns inte så tungt att halvskatten är i december och inte i November.. Det blir nästintill samma inkomst då med, but still!

När jag läser om människor som hittat hem (läs; Linda Molander) så sätts min boll i rullning.
Vart är mitt hem?
Sverige, Norge?, Australien?, Usa?, Spanien?
Jag är inte oroad jag vet att jag kommer att finna mitt land, eller att landet kommer att finna mig med allt
vad det innebär men jag kan inte sluta tänka på hur mycket Norge har betytt och betyder för mig.
Jag är lycklig i väntan på att bli lyckligare!

"Älskar dig med
tänkte om jag kunde hänga upp din skjorta o halsduk i taket tills du kommer hem
eller lägga dom fint på kudden brevid
lägga ut dom på vänstra sidan av sängen så att det ser ut som du ligger där.."
- Boa