We gonna rock this town, BIG TIME!!

Just wake up as the happiest person ever. Such a good sleep.
Ah, its like a wind going thru my body and at the same time Agnes (swedish artist) singing Release me...

One perfect night in this bed can change your world (Emelie for president!)
spend your money on it.

Now Im thinking about if I should take my car or not around Oslo. Can be really nice.
Car, no car, car, no car, car, no car, car, no car, car, no car!

Taxoffice here I come..
Laidback Luke is my dj for the day
Pump it up!!

Låt mig uttrycka mig på följande vis...
jag är säääämst på att packa, finner alltid mycket bättre saker att göra - ALLTID.
Kan jag bara få befinna mig i underbara Estockolmo nå!?
Oslo ska få ha lov från min energi ett tag och allt vad den innebär
lovet slutar runt 1 juni.
Dagens fettförbränning är gjord likaså avvinkningen av Elixia.
Fan 4 månader utan riktiga vikter.
det kommer gå fint så länge vi håller oss till våran deal;
Sara ska lära mig äta minst 5 grönsaker och några frukter.
Jag ska se till att vi tränar.
Eftersom jag inte äter grönsaker och frukter och Sara inte tränar för tillfället
så tycker vi dealen är klockren.
Sara röstade på morgonpass:P
Eller?

Sur, trött och bitter är precis vad som karraktäriserar mig just nu.
Skulle fått in en minilön (januarilönen som alltid) och feriepengar på mitt konto idag.
Vad sker?
Minilönen blev miniminilön och inga feriepengar.
Inte för att nämna något företag här nu men en sak säger jag bara att ett företag i den storleken
kommer undan med så mycket slarv, det är helt otrolig!!!
Mycket snack och lite verkstad. Börjar bli mycket saker som måste ske från deras sida innan fredag.
Försäkringspengar sedan arbetsskadan, feriepengar, lönen, löneslipp..
Ett årsjobb för dom!

Nu ska jag lägga mig och drömma om sanden som skaver i mina Havaianas.
Snart resar jag.. snart!

Det positiva från dagen är;
1. Underbart att få ha ett jobb där jag får träna och motivera människor.
2. Att Lisa påminde mig om att jag ska få depositum ,10500nok.

Imorgon ska lönansvarig få ett trevligt samtal.
Eller?

Eftersom min frånvaro på bloggen varit sorgligt tydlig så kör jag en snabb update från allt skit som hänt.
Håll i er, det kommer att gå undan.

Fredag.

Carro och Bella (Ernst) kom på besök och jag var liiite upp i varv så att säga. Runt sprang vi med guldvaror värda 361kr (två 6-pack öl/cider) och våran Helium-tank. Nu skulle det bli ballongkalas.
Middagen på Yaya´s var nära att missas då vi kom hem till lägenheten kl 16:56 och vårat bord var bokat till 17:30. Behöver jag skriva - raggadusch?
Väl där så fick vi syn på den heeeeeeta servitören (ha begär!!)
Efter en rejäl tillfixning på utseende och aromen man spred så verkade man redo för kvällen.
Folket kom, alkoholen störtade igenom våra strupar och lysmaskarna var på allas kroppar.
Nu var det ALL IN som gällde. Fullfart.
Det blev något i den stilen med... Efter att vi kommit till Mona Lisa så kände vi nuu jäävlar när vi väl var där inne kände vi återigen nuu jäävlar . Den senare gången av samma känsla var mer i negativ betoning.
Vi kan stolt säga att vi inte fattade att Michael börjat att spela.
Flopp?
Ernst (Bella) och jag drog oss, helt ovetandes av att vi lämnade några tappra själar bakom oss. Vi var ju bra dragna här och ansåg att det var givet att dom fattade.. Nooot!
Synen jag fick när jag anlände till lägenheten på lördagmorgonen var mindre positiv. Rent ut sagt - Vilken jävla svinstia. Spyan i duschen tog nog priset.

Kvällens surprise; Sara´s tre musketörer som tydligen kände gamla exet kexet Sofia med entourage. Sjukt!

Lördag

Knappt levande tog vi oss ut för att flickorna skulle få bränna lite pengar på underbara ting som ex, skor!
Emelie ville dra på någon chill restaurang och äta. Gästerna ville också det. Dom fick bestämma och vi hade väl
kanske inte riktigt samma tanke med chill stället.
Kvinnorna valde Burger King.
Suck!
Efter avverkad shoppingtur så slängde vi våra kvaddade kroppar i varsin soffa och sov i några timmar.
Kvällens tema var ovisst. Vi var slitna, bakis och bara allmänt sega. Efter lite tänk så kom vi (två av tre) att en utgång skulle vara på sin plats.
Vi anslöt en Elixiacrew meeting new friends fest och den blev vääldigt lyckad.
Något som inte blev lika lyckat var taxiresan. Häng med nu!
Från Torshov till Grensen i byen så kan man tänka sig att det inte ska behöva vara så himla dyrt.
Vi tog en stortaxi (8 personer). Väl nere vid Grensen så strejkade ALLA bankomater. Vi bad taxichauffören att köra fram till nästa ställe. Han vägrade.
Vad vi nu ser är att resan tickar på och att den nu är uppe i 641 jävla norska kronor!
Vi klickar och får spelet i bilen. Emelie blir ARG(!!!!!!) minst sagt. Jag går ur bilen för att igen se om någon bankomat vill fungera. Men neeeej.
häääng med nu!!
När jag kommer tillbaka till taxibussen ser jag att det är turbulens där. Dörren stängd och folket i den skriker på chauffören.
Jag får veta att han VÄGRAR släppa ut folket , jaa han hade låst dörren. Jag springer förtvivlat runt stan och letar efter en ynka bankomat som kan tänkas fungera.. men ikke. När pengafrågan för min del väl är löst springer jag likt Bolt mot taxin.
Men vänta nu...VART ÄR TAXIN!?
Jag ringer dom i bilen. Guess what..!?!
Chauffören har beslutat att inte vänta längre utan att köra runt. Nu var taxametern uppe i 800kr och ingen i bilen
anade vart dom var på väg. Dom hade blivit kidnappade.
Nästa samtal får jag veta att han kört dom till polisen. Vi som stog utanför hade sedan 20min tillbaka redan påkallat polis och väntade fortfarande...
Idioten går ur bilen och låser in mina vänner igen. Då kommer polisen ut och säger åt honom.
Lite snabba förhör och 800kr senare så får vi veta att polisanmälan får göras i veckan då det är för lite folk inne just då.

Vilken jäääkla kväll.
För er tar den slut här men det var låångt från slut för oss.. iallafall mig och Ernst.

Söndag.

Hemresa för Bella / bakisdag / träningsdag.

Måndag.

Städa-ur-rummet-dagen! :(. Nu är det gjort men jag tog 6 timmar på mig.
Så här tråkigt hade jag...

Ska man ta tillvara på den tiden man har kvar på dom 23åren eller ska man sitta och enbart slösa bort dom
sista minutrarna?
Jag väljer nog att droppa dagens minst uppmuntrande inlägg.
Fram med antideppresiva tabletterna för dom går åt nu!


Jag kan, om jag vill, vara en sjukt tänkande människa.
förstår er som kastas av stolen när jag skriver - tänkande- kanske inget man kopplar ihop med mig, men..
Bland alla de saker som drar igång min s.k hjärnverksamhet så är det en grupp händelser som belastar min få hjärnceller mer än andra - det handlar om när medmänniskor lider/har det svårt och olyckor.

Igår skedde det en olycka på Jernbanetorget (Oslo S).
Jag stod vid Nationaltheatret och väntade på t-banan då jag såg att alla tågen var inställda eller hade fått en ny körrute. Informationen som gavs var -total stans, påkørelse- det var inte ett hår på kroppen som låg lugnt.
Obehagen i hela kroppen spred sig som en löpeld och många känslor dök upp.
Är det vad jag tror det är?

Det visade sig vara en man som blivit påkörd t-bane tåget i centrum. Förmodligen ett självmord.
Efter ett dygn kan man nu läsa i tidningen " Vittnen såg mannen gå ned på rälsen".
Förstå att se mannen gå ner och inte riktigt kunna koppla vad som var på väg att ske.
Handlingsförlamad är nog bara förnamnet.

Idag på jobbet fick jag höra av en kollega som fått konstigt nog väldigt mycket "info".
Det ryktades om att det var en narkoman som hade en uppgörelse på sig.
Där satte min tankeverksamhet igång igen..
Först ett liv som narkoman, hur du än tagit dig dit så är det tragiskt. Sen att du har någon form av pris
på ditt huvud och den enda utvägen som du då ser och som förmodligen bara existerar är att ordna det innan någon annan gör det åt dig... där kan vi snacka stress.

När jag hoppade av på den stationen idag så kunde jag inte undgå att titta ner mot rälsen.
Igår ett söndertrasat lik och vittnen som blivit skadade för livet med den synen och bara alla ljud som uppkommer runt något sådant här.
Idag uppstädade räls och allt fungerar som vanligt igen.

I dessa lägen tänker jag - 
Hur är det för dom som det inte alls är som vanligt för igen?!
Dom som "kände" honom, familj, någon form av vänner och alla vittnen.

Jag vet varför jag "tar åt mig" så mycket när det sker olyckor och speciellt med dödsfall som utgång, men jag kan inte släppa vad jag drömde natten innan olyckan.
En man som låg död.
Vissa saker måste jag lära mig att inte bli så fast vi.


Var tacksam mot livet så behandlar det dig väl .. förhoppningsvis.

Kattmat?
Skit samma jag äter det med ett leende. OBS! Givetvis sker det så glamouröst som direkt ur konservburken. Vi kan klaga lite på att jag äter den innan träningen men var så sugen. HAHA!
Cottage cheesen får vacker stå kvar i kylen till efter träningen.
Jag bävar för att äta skiten.

Sara (min vän och resepartner) har gjort lite av en deal till våran resa.
Eftersom jag är urusel på att lära mig äta grönsaker och frukter ska hon få lära mig att göra det.
Igengäld ska jag få henne att träna. Vilket i sin tur gör att jag inte får onda ögat när jag ska träna.
Det gillar vi.
Som jag har nämt ett par gånger under helgen så har vi bokat biljetten till Filippinerna nu och med biljetten körde vi två hotellnätter så vi kan sova jetlagen av oss. Vad jag inte har nämt är att det finns gym på hotellet.
(jag hade inget med valet av hotell att göra ;) ) Skönt att vi börjar resan med lite lyx för att sedan bosätta oss under palmlöv som tak över huvudet.
Ah.

Nu måste jag äta klart för snart blir det, som varje vecka, mördarpasset - Back2Basic.
Snart är man lite över 1000kcal fattigare. wohhoo! Älska träning!!

Söndagkvällar brukar alltid sluta med att jag ställer alarmet inför måndagmorgonens uppstigning.
Jag hade tagit ledigt den här måndagen och tänkte igår för mig själv att jag inte skulle ställa någon klocka
då jag skulle få vakna när kroppen kände sig utvilad.
Sagt och gjort.
Efter en natt med hemska drömmar så vaknade jag upp.. klockan 12:39!!
Inte okey!
Jag blev mer stressad nu än jag tidigare varit. Allt jag ska hinna med idag. Fader ass!!
Men det som gav mig största portionen av stress var att jag inte kände igen omgivningen när jag vaknade.
Kände igen rummet så visste att jag vaknat upp i mitt rum på Majorstuen. Det jag inte kände igen var huset som låg på andra sidan.
Lite smått panikslagen ställde jag mig upp och såg marienlyst busshållplats.
Jag var hemma och miljön runt omkring stämde in.

Dagens slutsats - Man kan sova för mycket!

Då ska jag värma er med en liten bild från Filippinerna!

Nu ska jag dra på mig understället och sätta mig på en cykel för att må lite bättre om någon timma.
Marit´s Xyckling på Colosseum går under kategorin - Livets fina stunder med RESULTAT!

Det är fruktansvärt nära tills vi åker.
Jag går på speed - tänk er den, mer än vanligt -
Galet.

Va inte bitter.. bara och jobba på så kommer du iväg snart med.. eller!?!
Mohahaha!

Resan är bokad!!!!

31 Januari drar vi till Filippinerna.
Tant Grön och Tant Lila ska rocka denna värld!!
WOOHOOOOO!!!

Drar väl till Fugazi och jobbar bort några timmar nu. Kortpass, jo jag tackar!

I måndags var det dags att åka bräda för första gången den här säsongen.
Partner in crime var Hannes (Johannes Nellfur).
Åkningen var skakig i början men sen kändes det mer eller mindre som alla andra säsonger. Framsteg någon.. Nope! 
Eller va fan det har jag ju.. haha -Jag tog mina första boxar i backen - Cred tack!

Nu ska Du sätta dig bekvämt och riktigt mysa till min berättelse som är störd! 

Mr H är inte direkt känd för att ha ett välfungerande lokalsinne. Jag kände dock någonstans att han var värd
en andra chans. Alla kan gå fel en eller flera gånger så han skulle få visa vägen tänkte jag.
För er info.
Tryvann -backen- når man med T-bana och sen en ersättningsbuss sista biten. Som går förbi Holmenkollen och alla jäkla ställen ovanför. Sen kommer man till en stuga där man kan hyra massa saker (detta är i "dalen"). Om man inte har tillgång till bil kan man ta en buss härifrån för 25:-. Varför ens ta betalt? Resan tog 3 min och vi var framme vid Tryvann Vinterpark!

Då fortsätter jag berättelsen.
Hannes hade varit vid backen en annan gång så han visste att man kunde ta en genväg. Försäkerhetsskull frågade vi liftvakten (som var svensk.. no shit..) men han hade inte alls koll på läget. Han var i gott sällskap! Den saken fick jag lite senare erfara.
Vi åker på brädorna så länge vi kan i eljuspåret. Kommer ut på en väg och inser att nu är det att gå som gäller.
Och att vi fick gå var det ingen tvivel om.
Hannes -"Asså den här sjön ser väldigt liten ut mot den jag stod vid i sommras"
Jag anade redan då oråd. Men lät han hållas. Hur långt kan vi gå liksom?

Äntligen kom det en bil i mötande riktning.. vi tänkte smart, Hannes med mörkjacka fick gå först så han kunde stanna bilen och föraren i sin tur berätta vägen för oss. Idioten saktar in.. och gasar iväg. HELLO!!!
Hannes kläcker "Men om han åkte iväg så borde det inte vara långt kvar..vi borde vara nära civilisationen annars borde han ha stannat!!"

45 min senare

Började orden - lämna aldrig vägen, aldrig. Bli som en bön.
Nu började mina fötter att strejka big time - nya boots och endast använda 3 h!- smärta.
Men vi höll humöret uppe tills...
EN ÄLG!!! Panik! What to do?!?!
Det var nu alla älgkunskaper flög genom huvudet. Som ni självfallet förstår så gick det otroligt fort.. har för tusan inga. Bara en vetskap av att man inte ska rusa fram och hänga jackan på hornen, det är inte en möbel utan ett djur.
Vi blev lite smått bajsnödiga och det ska inte stickas under någon stol om att det tog tid för oss att gå förbi den.
3 meter ifrån är det närmsta jag varit ialla fall.
När vi väl var framme vid hoppet som innebar hus så insåg vi att vi gått sjuuuukt långt. Två t-stationer nedanför där ersättningsbussarna gick upp till Tryvann huset. Det i "dalen".

En väg som vanligtvis tar 10 min ville vi, jag, han, förkorta lite ytterligare. Med facit i hand ska jag aldrig
låta Hannes vara kartläsare igen. 10min blev 60min.

När vi väl såg ljus så var det t-banan. Efter 1 timma i bäcksvart skog.

Det bästa är att vi hade sviiiinkul en stund på vägen. Eller?

-----------------------------------------------------------------------------------

Clasénius om du sitter någonstans i Thailand och läser detta så kan du garva lite till då jag berättar
att min rumpa  är helt blåslagen. Ett feting blåmärke på båda skinkorna. Seriöst det ser ut som om jag , för att citera min mongovän André - "Suttit i en hink med blåbär".
Kan lugna er med att Mr Andreeeyy inte har sett detta utan det var en chansning från hans sida.
Men det ser mer ut som om mina blodkärl leker krig. Åt helvete vidrigt är det ialla fall.

Att ta sig till min säng är förnärvarande ett projekt. Eller det skulle kunna ha varit ett större projekt om rummet
varit större än 10kvm. Det ser ut som självaste Usama har varit här. Kläder, böcker, snowboardboots, bikinis, hoods, julgaver m.m. Det är ett okontrollerat kaos. Hur ska jag kunna reda ut detta. Tid folkens, ge mig tid.
Gillar att alla säsonger bara har dimpt ner i mitt rum. Baggy-linnen kontra understället, bikini kontra - snowboardbootsen. Mitt i allt sitter jag och beskådar mig själv i spegeln. Ja ni läste rätt jag tittar in mig själv i spegeln. Det är säsongens första åk som står på schemat och det innebär i sin tur att jag har underställ på sig. Sist jag flitigt använde underställ (borträknat kalla morgnar) så spelade jag fotboll och säsongen hette Försäsong. Otäcka ord!

Hannes och jag ska snart styra upp min bräda med bindnigar, verktyg är verkligen inget jag besitter sörrni.
Det får männen stå för.
Jag är så sjukt taggad. Åka bräda.. ÅÅÅÅÅKKKKAAAA bräda.. yes yes! Risken är att jag kommer att bli
körd till Ullevål sykkehus men den som inte lever fullt ut lever inte alls.
Hellre en tiger i det fria en en tiger i bur som en klok vän en gång sa.
Det kanske bästa är väl att vi bara spatserar med all utrustning på och sätter oss en liten stund på t-banan sen är vi framme.
Ski in-ski out känsla?
Älskade, Älskade OSLO!

Det blir Nyårsfirande i Sälen med fröken Liten!:)
GALET bra!!