Rafting
Sa jakla kul!
Snacka om att guiden hade siktet installt pa att fa oss Svenskar ur baten. Men inte lyckades han. Mohaha!
Dom fick kasta sig pa oss for att fa oss ur. Sa himla varmt vatten och strommen var grym.
Emelie hade dock onskat lite mer hardcore i strommen. Men man kan inte fa allt.
Gillar att jag nu har infort nagot som heter handikapp-rafting. Funkar for alla, padla med en hand bara. HAHA!
Nu ar det varktabletter och somn som galler for imorgon borjar de stora aventyret.
Bestiga Mount Kinabula 4000mt. Jiiihaaa!
Med en fettosvullen fot och en arm som funkar lika bra som en cykel utan kedja sa ska jag upp for det dar berget om det sa ar det sista jag gor.
Pa aterseende nar tillfallet ges, vilket formodligen kommer att droja ett tag da vi befinner oss i djuneln och leker
Djungelboken.
Jag har paxat Baghera - latt. Skonare snubbe far man leta efter.
Tips till er som ska kora rafting - glom inte torra klader for hemresan (speciellt om den som varan varar i 2 timmar i en aircon buss...)
No fucking show
Mandag morgon 22/2 (vi trodde 21/2).
Vi anlander tidigt till flygplatsen da vi blivit varnade att alla flyg ar overbokade sa aven fast du har biljett sa maste du vara dar i god tid. Nr 4 i kon till incheck. Vi lag bra till tidsmassigt.
Skickar fram vara passen och biljetterna. Stoppar i ryggsackarna i flightbagarna sa allt bara ar att kasta pa vagen.
Da klacker inchecknings snubben "Sorry, but your it's the 22nd today!! Your flight where yesterday!"
Precis dar tappade jag allt i hopp om oss pa denna resan. SKOJA INTE MED OSS!!
Vi var sa in i helsike bombsakra pa att vi skulle aka Mandagen den 21/2 men det sjuka ar att det finns ju ingen sadan dag. Vad fan hade vi tankt med har egentligen?
PANIKEN rusade genom venerna och kroppen lat inte en kanal ga misste om vad vi kande just da.
Eftersom att det tydligen inte var den 21 sa innebar det att vi verkligen maste hitta ett satt att ta oss fran Puerto Princesa den dagen (22) for att sedan flyga ut ur landet och slippa nagon overstay pa de 21 visumfria dagarna.
PANIK!
Standby kon gav oss nummerlappar i nagra nummer forstora for att vi skulle kanna oss trygga. Phillippine Airlines gav oss 10 och 11. Incheck snubben sa att chansen var 50/50.
Ungefar har tankte vi pa hur jakla manga ar det som tanker lika daligt som oss.. inte en chans att det ar 10 stycken som missar sitt flyg.
Sara och jag skamtade lite smatt om att vi nagon gang maste vanta sa lange med att ga till boardingen sa dom far ropa vara namn. Som en kul grej for att hora hur dom uttalar dom.
Vi skrattade knappt markbart nar vi kom pa att det var precis vad vi hade gjort, men kanske tagit det lite langt sa vi missade flyget helt.
Inte helt enligt planerna.
Tillbaka till flygplatsen.
Vi hade fixat standby plats 3-4 hos Cebu Pacific (I samma veva gick det nagra Nunnor forbi och jag slangde snabbt ivag en tanke till nagon dar uppe... VI MASTE UT UR LANDET FOR FAN .. ungefar sa lat den tror jag)
Nagon dar uppe maste tyckt att jag bad snallt for vi lyckades komma med Cebu Pacific.
Men inte ska vi tro att kusten var klar nar vi fatt vara nr uppropade neeej neeej... Dom tog saklart bara cash i biljettpengar sa det var bara att bryta ihop igen. Da stod Aesha och Liz dar som tva raddande anglar (vi hade snackat med dom i standby kon tidigare och tyckt synd om varandra) Dom pungade upp 7000php var at oss.
Vilka livs levande sma anglar dom ar.
Vi tog oss till Manila och hittade senare ett flyg mot Borneo.
Kalaset blev ca 2500kr dyrare an beraknat och en tappad tro pa oss som riktiga vagabond manniskor.
Borneo schemat ser ut foljande!
(med start idag)
Prosbocius Monkey and Fireflie cruise (check!),
Padas Water Rafting,
Mt Kinabolu,
Hot Spring,
Kinabatang River,
Sepilok,
Turtle Island,
Sipadan
Filippinerna 2010
Hur lamnar man ett land som visade oss foljande:
1. Paradis,paradis och ater paradis. Det ar oar, laguner, berg, regnskog, hav, strander
2. 30% billigare an i Thailand. KANN PA DEN! Vi har bott som billigast for 42kr vardera och ater for ca 100kr tillsammans varje dag. Pengarna sinar ur vara kassaskap.. eller?
3. Vanligheternas ansikten - Filippinerna.. dom flesta. El Nido och Palawan har svarigheter med att visa tanderna, kanske ar det helt enkelt sa att vattnet har har fargat dom.
Vad landet INTE har gett oss!
1. Valtranade kroppar ( visserligen "valtranade" gubbarna +45 men dom lagger vi inte nagon storre suktan efter)
2. MUSKLER
3. MUSKLER SOM FINNS PA SAMMA MANNISKA SOM HAR ETT VALTRANAT YTTRE (ej gubbar , aterigen, vi vill inte ha Arnold kopior.)
Vi har aven kommit underfund med foljande ting..
1. Tyskar, Hollandare, Irlandare och i viss man Kanadensare haller sig bort vid Malapascua trakten
2. Koreaner, Fransoser, Kanadensare och Amerikaner gillar El Nido
3. Koreaner, koreaner, KORENER, Kanadensare och Svennar gillar starkt Boracay
For att fira denna sista natt i landet sa tankte Sara och jag att vi skulle "snygga till oss" som vi vill kalla det.
Egentligen innebar det bara en rejaldusch alt raggardusch som kan toppas med en viss touch av rakhyvlar/epileringmaskin (epileringsmaskinen ar for ovrig totalt livsfarligt!).
Vi har gett manniskorna som bor pa varat Hostel mycket kott pa benen om dom vill tro att det hettade till i varat rum idag.
Foljande situation uppstod:
Sara i fullgang med epileringsmaskinen (den later lite som en vibrator) - Jag ar i fullgang och tranar (min vanstra sida haha, enda jag kan trana, armjavel!) och det medfor pustande och frustande vilket i sin tur , om man vill, kan kopplas till ston.
Sa vad har vi nu, ett vibbrerande ljud och ett stonande sadant.
Bor kanske lagga till att vi bor precis bredvid receptionen.
All in pa den!
Imorgon flyger vi till Manila och sedan over mot Borneo.
Jag ska rigga upp Jane och Tarzan-kostymerna redan ikvall sa dom inte blir nerpackade i fel vaska.
Alialialiaaaaaaaaaahhhhhh!
(det ar har ni ska se oss framfor er som djungelvanner och kastar oss i lianer.. ni kan ta minus pa mitt gips, det har jag kastat!!)
Det var meningen att ni skulle fa ett bildkollage har men vad ska jag saga, tekniken ville inte.
Kolla in pa Emelie Hamberg eller Sara Hogberg och bli van med oss pa facebook om ni vill se massa bilder.
Med en gipsyxa i min hand
Art Cafe and Boutiqe har en slaende terass som bjuder in till langa sittningar med antingen en kaffekopp eller ett middagsmal. Utsikten ar det fantastiskt bla havet och bergen som omger den lilla staden El Nido.
Fran att ata frukost pa terassen har jag forflyttat mig in dar jag inte behover solglasogon och laser min Motley Crue bok. Vilken bok sen.. den har allt. Kansliga manniskor varnas for grovt vardad och ovardat sprak.
Men den har faktiskt haft allt hittills, laser min 456 sida av dom nastan 570 och vill inte att boken ska ta slut.
Imorgon ar det transportdag och aksjuketabletter ar inforskaffade. Alla gor vi misstag, men det ar vad man gor efter dom som raknas. PILLLLLER it is!!
Hundarna ligger pa restaurang golvet och vilar sig. Vinden blaser genom palsen samtidigt som den sveper ivag kvitton fran borden. En treecycke aker forbi och manniskor skrattar omkring mig.
Allt jag vill gora ar att ta av detta skit gips sla det mot all jag ser och latsas som om det aldrig hande nagot med min armbage den dar dagen i Boracay.
Kort och gott , jag har nu avverkat mitt straff av vardsloshet och vill nu tillbaka till civilicationen, 8h genom bergen.
Pa mandag ar det dags att lamna vackra filippinerna efter oss och stalla in oss pa mer natur i Borneo.
Till er som funderar pa filippinerna.
Cebu, fint, fattigt och mulet storre delen av tiden.
Malapascua, paradis o dar du bor syssla med dykning for att trivas
Boracay, paradis o dar du fester tills du ramlar omkull, alternativt bara njuter av allt vad Boracay har att erbjuda, allt fran Kitesurfing, snorkling, dykning, bad, skinboard, shopping vackra promenader och okey sjukvard.. haha
El Nido, naturresemal for det karleksfulla paret! Se till att ni har aksjuketabl med er for den 8h langa resan ar inte en lek!
Rock'n'Roll
Boracay var allt vi hade hoppats pa, minus nagra handelser.
Jag hookade med en Kanadensare vid namn Kelsey pa flyget (ett flyg som tog max 25 personer, liiitet modellplan!)
Hon hade i sn tut hookat med en landsman vid namn Kalil.
Ganget joinade pa boende pa Frendz (dar rekommenderar jag ALLA att bo, toppen och billigt!!)
Vi festade pa bra under fredagen men klarade anda att kliva upp till solens varmande stralar.
Nar vi anlande pa fredag eftermiddag till Boracay var det sa morkt att vi inte sag havet.
Nu gjorde vi det och det var "Picture perfect"
Jag drog over till andra sidan dar Kite-folket hangde och fotade. Helt otroligt hur manga det var!
Njot av tillvaron och bara totalt imponerades av hur duktiga vissa var.
Nar vi alla hade samlats pa den stora stranden provade vi lite skinboard (SKIIIT KUL!!) vilket ar en liten brada som du kastar framfor dig och springer och hoppar upp pa nar vattnet precis valt forbi.
Nar dom sma barnen hade lart mig de ville jag saklart lara dom nagot.. det blev rondat pa sandbanken.
for ser som inte vet vad det ar sa borjar man med en vanlig hjulning sen gor man en halvvolt pa slutet.
Det gick verkligen kanon... anda tills vi skulle gora den sista och ta ordentligt med fart.
Allt sker i vattnet pa en sandbank som ligger kanon nara ytan.
Jag tar fart och kanner hur snett jag trampar (precis sa dar som bara jag lyckas med, det knacker till i foten) tackvare min fart hinner jag inte reagera utan satter ner mina hander som att jag skulle paborja rondaten och nar handerna nar sanden kanner jag genast en sjuk smarta samtidigt som jag ser att min armbage sticker ut at fel hall.
Jag faller omkull och tror inte det ar sant. SMARTAN och svullnaden lyste inte med sin franvaro.
Sjalv trodde jag det bara var en liten small eftersom chocken fortfarande paverkade mig sa Sara fattade forst ingenting.
Allt slutade hos den lokala akuten pa on, dar jag fick spruta och gips och en beodring att aka till Sjukhuset i Kalibo, 2 timmar fran land. Vi bestamde oss far att jag skulle aka. Det var bland de varsta jag nagonsin har gjort.
Den resan, dom panikattackerna och den fulla chaufforen. HJALP!
Sara var en angel, likasa min doktor.
Inget brytet, men maste ha gips till slutet av veckan for att gora en magnetrontgen och se om ledbanden ar av eller inte. Som tur ar hade armbagen hoppat in pa ratt stalle sa jag slappa att han skulle korigera de.
Nog om trauman.. trodde ni..
Vi flog fran Cebu-Manila-Puerto Princessa och darifran visste vi att det var buss som gallde.
Val pa bussen, tillsammans med 11 passagerare varav 5 av dom var ryssar ( som jag och resterande 6 passagerare inte skulle ha nagra problem att kasta ut for stupet utan att kanna skuldkanslor)
som klagade fran timme nr 1 och fram till El Nido 8 timmar senare.
Vagen hit var idiotisk. Snacka om att bli aksjuk (Mange du hade behovt knarka aksjuketabl ett ar innan denna resa!) 3 sista timmarna paborjades med lite vagarbeten som tvingade oss att kora pa grus/stenbumling vag. Vi trodde inte det skulle vara sa lange men vi hade fel. I hela 3 timmar varade den vagen.
Nar man ser pa naturprogram nar dom ar pa safari och bilen vickar at alla hall samtidigt som dom slar huvudena i taket och sidorna pa bilen.. sa var det.
Sara och jag kollar upp alla mojligheter att byta sa vi slipper aka samma vag tillbaka och flyga fran El Nido till Manila och besoka sjukhuset dar istallet. Magnetrontgen.. orka de!
Vi bor for tillfallet hos en kvinna som heter Anna och ar syster till hon som har Rosannas Cottage.. Vi betalar 500PHP for varat rum. Vilket ar ca 117kr (delat pa tva).
Nu racker det med elande pa ett ta sa den budget uppdateringen far vara solen i inlagget!!
Fran stottemedlem till huvudsponsor
Aterigen sitter vi pa restaurangen Exotic. Vi forsoker varje gang att vara kreativa och valja
"nya" ratter. Misslyckandet ar totalt i tva avseenden.
Sara provar men ger fran daliga till riktigt daliga betyg pa nya smakerna.
Jag provar nyheter som plain rice, pizza calzone, plain panncake och annat som jag aldrig atit forut.
Livet mitt bestar av manga overraskningar(?)!
Just nu ar det lugnt pa Malapascua. Manga har avslutat sina kurser och folk reser fran on.
BBC har haft ett crew har i veckan for att spela in lite film on varldens 60 giftgaste djur under ytan.
Skadespelaren har en utsokt muskolos kropp.Dock ar han gammal och britt sa det blir minus dubbelt upp dar.
Sara Christina Hogberg...har ett morgonhumor som kan liknas med en person som ligger i koma.. halvt dod.
Nog for att jag ar morgontrott men hon ar heeelt otrolig.
Sara har aven ett smeknamn Tant Gron.. under resans forsta 10dagar har aven ett nytt smeknamn visat sin sjalvklara plats.
Foljande incidenter har lagt pusselbitarna pa plats.
S-Ameh ..neee... Vart ar vi?
Jo nu vet jag, nasta ska vi ta vanster!
E- Eh.. naaae inte riktigt va!?!
S- Joho! Kanner igen mig nu!
E- Okeeey!?!
S-Hehe, oj! Vanster ar det inte ser jag nu!
Vart ar vi egentligen? Har bor inte vi
E- Titta at hoger, tva bungalows bort, dar bor vi!!
SOOT TJEJ!!
Hennes nya namn ar saklart DORIS (kanner du inte till Doris sa ar det bara och satta sig och se Hitta Nemo!)
En annan ganska gullig sak som min resekamrat har for vana att gora ar att missbruka ting.
Hade en intervention med henne haromdagen.
Kollade henne djupt i ogonen och sa foljande : Sara! Du har ett missbruk. Du ar lotionmissbrukare.
Kvinnan ar helt sinnesjukt skon. Lyssna pa detta.
Hon smorjer sig med SPF 30, vilket verkligen behovs i den har starka solen. En kvart senare kommer ALOE VERAn fram. Smorj, smorj.
Ytterligare tva kvarter senare har hon hunnit smorja tva omgangar senare med SPF 30 sa sager hon.
Nu maste jag minst ha SPF 90!!
Jag garvade nastan sa jag tjot!! Herre min ge!!!
Skonaste med detta kan man tycka ar kommentaren. Men det basta ar att hon gor det innan vi ska lagga oss!!
Kunde inte avsluta Advance kursen. Har sjukt ont i halsen (hur nu det gick till med tanke pa att halsmandlarna ar borta!)
Sa jag kan titulera mig, fran att vara stottemedlem i BitterFitta-klubben till att vara huvudsponsor!!
Men men.. far gora det under resans gang nu.
Imorgon bitti lamnar vi ett paradis for ett annat. Vi har styrt kompassen mot Boracay!!
Morgon stund har... saltvatten i mun!
4am -piiiiip piip piiiiiiip - klockan ringer. En helt groggy Emelie tittar sig omkring och inser att det inte bara ar ett storande ljud som vackt henne utan att det ar alarmet som gar. Dags att gora sig redo infor sitt livs forsta djupdyk med hajarna.
Taggad men trott utan dess like.
Solen ligger fortfarande och sover, bara vattnet och fiskmannen som gor ljud.
Ar detta verkligen vart det?
Mitt svar hade nu sa har i efterhand formodligen blivit - Sjalvfallet!!
Om jag hade kunnat genomfora dyket vill saga!!
Uppstigningen i sig var sjukt jobbig, resan ut pa havet var kall , ca 24'C. Burr!
Wet suit on, buddy check, OK sign. Perfect.. lets go!!
NOOOT!
Nar vi val skulle ner sa fick jag enorma problem pa bara 5 mt. Jag kunde inte tryckutjamna. Rutinerad som man ar sa visste man precis vad som behovdes gora, ga upp lite och forsoka vidare.
Sa holl jag pa i 7 min.
INTE OKEY!
Tim (intruktor/manager) gjorde "Du har tid pa dig- tecknet". En smatt bitter och otroligt forbannad Emelie var tvungen att avbryta dykningen innan jag ens kommit ner till hajarna.
Zoe (instruktor/manager) beodrade mig att ta en dag off fran dykningen och kora tva dyk imorgon sen hajdyket igen pa torsdag.
Kanns som att jag ar pa havet hela tiden, det gungar mina vanner. Men jag gillar gung sa va tusan.
Pa tal om gung, kan meddela att jag somnade i Sara's hangmatta pa stranden idag.
Tur i oturen sa har vi inte fatt flyg till Boracay foran fredag. Jag har mer tid pa mig. Planen var forst att vi skulle dra imorgon vilket i sin tur skulle innebara att jag hade vi denna tidpunkten varit klar med min Advance kurs.
Neeeee men jag ar inte BIIIITTTER!!!!!!
(nooord, BF ar pa sin plats har!!)
Sara har inforskaffat sig farsk Aloe Vera blad som vi bryter och smorjer in pa det mindre bruna (dvs, roda omradena pa kroppen) Kanon haftigt.
Vi hittade i forrgar nagra harliga backpackers, Aaron, Ned plus nagra andra irlandare.
Hade en helt stort kul kvall som bjod pa allt..
Med allt menar jag foljande - Ol i solnedgangen, Middag, Kareoke med the locals, pubrunda (gar att ordna pa malapascua med lite fantasi).. allt avslutades med en diskussion om stjarnorna liggandes pa stranden. Behover jag saga att kvallen var lyckat och att haret fortfarande ar fullt med sand?
Jaa mamma det finns en 10:a utan matsack har. JAMIE!!
Dags att gunga vidare!!
Haaaall ut
imorgon kommer det stor uppdatering med bilder och en
stor portion avundsjuka ar vi beredda pa att kanna fran er.
Vi ar i paradiset.
Snabb uppdatering.
Vi ar pa Malapascua -Check!
Vi gor inget annat an laser hela natterna eftersom vi
tar dykcertifikat-Check!
Sara har oronont efter dykningen, borjar slappa -Check!
Emelie har borjat att tycka om sin forsta frukt annanas-Check!
Vita strander-Check!
Turkos fargat hav med ca 27'C-Check!
Sol-Check!
Regn-Check!
Odlor i taket-Check!
Myror i vaskorna och sangarna-Check!
Imorgon kommer som sagt en utforligare rapport fran tanterna.
Vi lever livet som bokmalar. Solen har natt vara kroppar en halv dag under semestern an sa lange
och SARA har fatt 7:e gradens brandskada (BILDBEVIS kommer!!!)
Nu ska jag ga barfota tillbaka till varan bungalow.
Dags for att lasa lite hemlaxa. Imorgon ar det proooov och dykning som galler.
Advancekursen borjar imorgon med nattdyk!!!
YEEEY!
Cebu City, Filippinerna
Tant gron och tant lila surrar runt pa natet for att fa in den sista infon vi
kan innan det bar av mot oarna imorgon.
Forst ut vad det verkar ar Malapasqua och lite dykcertifikat.
Hotellet vi sovit av jetlagen pa (som var helt stort jobbig) heter
Parklande International Hotel och det vill jag rekommendera
alla att stanna en natt eller tva om ni aker till Cebu.
Kanon fint och helt okey priser for den buffen vi nyss slangt i oss.
Den hade allt.
Jag kan aven meddela att jag har atit min forsta frukt - annanas.
Den var jakligt god.
Tant gron berattade att nar dom ar sma (som dom ofta ar utomlands) sa ar dom godare.
Melonen gick inte ner. Det ska jobbas pa.
en frukt ar forasten en slize
Idag har vi varit i slummen (ett stenkast fran hotellet) och promenerat.
Har ser ni resultatet.
En fantastisk liten pojke som jag fick fota i slumomradet.
Nu ska vi trana.
Njut pa i Kyyyyllaaaaan!
Vi har 28`C men mulet.
