undra hur många typer av kärlek det finns? När man börjar fundera så finns det endel.
Det finns dom som känner kärlek till en sport, den typen är jag. Hopplöst förälskad, nästan nykär.
Idag hade jag ett gräl med den jag hyser kärlek för. Gjorde det jag kunde, svårt var det idag. Det kan man minst kalla det. Blev vad man kan säga med nätta ord, utklassade. Dom var ett par nummer förstora på alla plan för vårat b-lag. Men vi kämpade tappert det ska vi ha heder för.
Då återstår jue bara frågan, va fan ska man med heder till?

Kärlek till andra människor är lite annorlunda..
Tvättade hela dagen igår och insåg att mitt sköljmedel var slut, så nu luktar kläderna i stortsett ingenting och är inte ett dugg mjuka.
Den sist nämda egenskapen kan en individ få mig,mjuk. Man rundar till hörnen lite bara.. allt blir mjukt. Dom som inte förstår detta snacket, ni förstår inte. Ni som hör till den skara människor som kan se bilder framför er.. Keep going.
En individ som ger kärlek till en annan är som ett sköljmedel, det mjukar upp en, vi "väljer" den efter färg och doft. Med våra sinnen.. Sinnena har vi mycket hjälp av när det kommer till val.. Åtminstone oftast. Ibland kan det synka dåligt och då tar man ett beslut som man kanske inte skulle gö vid samma situation men med en annan tidpunkt.
Flummigt, givet men så äre.

Kärlek till det vi inte har, det vi saknar.
Detta är nog den värsta kärleken. Finns så många gånger jag önskat att du var här och gav mig råd och höll om mig. Men som "rubriken" säger så är du,saknad mycket frånvarande, Men kärleken till dig är fruktansvärt närvarande. Det är den typen av kärlek som får tårarna att komma när man känner för stor saknad. Den kärleken som är den starkaste av dom alla, den man har blodsband emellan.
Saknad och frånvarande för evigt men alltid med mig i mitt hjärta.

Tänker inte rabbla så mycket mer.. Har du lyckats ta dig igenom detta.. good for you.
Det viktigaste vi kan gö anser jag är att sätta saker i perspektiv när dom sker. Det sitter inte inom mig från födseln men det är något som vågorna format min glasbit till.. Vi formas efter saker som händer oss.. om det plötsligt kommer en stor våg och sköljer över den lilla glasbiten som redan är så skör så får den genast nya former. Den rättar sig efter miljön.
Det finns saker som händer oss som är mer eller mindre betydelsefulla.
När det händer dig saker.. sätt det i perspektiv. Det finns värre saker. Men kom ihåg att aldrig jämföra dina egna händelser med någon annans. Du kan inte jämföra en glasbit som formas i Stilla havet med den som ligger i Vättern. Dom kommer förmodligen har mycket skillda utseenden..