Att klättra upp för berg är spännande,underbart och adrenalingivande,
att bli nersparkad från berget om och om igen får en att tappa den känslan. 
De första gångerna klättrar man glatt uppåt igen för att nå toppen,
väl uppe så finns det inget som kan rubba njutningen som infinner sig.
Helt plöstligt när man tror att man står stadigt på toppen kommer en stark vind och
greppar tag i en, man ramlar ner ännu en gång.
Som sagt, man orkar lätt som en plätt dom första gångerna men efter
upprepande gånger så stumnar benen och den obeskrivliga känslan uteblir.

Jag fightas något fruktansvärt just nu, vill bara låta det få komma upp till ytan! 
Så mycket som gömmer sig och bildar en klump i magen, det byggs på varje gång jag kommer närmare berget.


"Quod me nutrit me destruit"