Det är mörkt, tyst, ensamt och jäkligt välbesökt.
Varje gång fylls hon av hopp om att hitta dig, att finna din varma hand som sträcker sig och letar i mörket för att greppa tag om den lilla flickans hand. Ögonen sluts och ett ansikte träder fram, det blir tydligare och tydligare handen vill bara känna vid dig så flickan vet att du är med henne. Varje gång handen letar sig upp mot dina ledsna ögon så försvinner du.. Bilden är borta lika snabbt som den uppkom.
Flickan känner hur tårarna strömmar ned för hennes kinder, hon känner saltsmaken när dom rinner över hennes läppar allt är precis som om det var verklighet, men det är ingen annan än hennes ögon som ser dom, pulsen ökar.. hon får panik.
 







Varför!?