När man ska plugga och verkligen MÅSTE plugga så finns det alltid något annat som man måste gö exakt när man ska ta upp böckerna. Man vet oftast inte om det själv men direkt när man slagit upp första sidan så vet man.. shit det skulle ja jue gö.. Koncentration köpes.. Någon?

Fruktansvärt jobbigt när man vet vilka känslor du går igenom,maktlösheten,förtvivlan,sorgen.
Kan inte annat säga att det är fan förjävligt,ingen borde behöva känna så. Önskar det fanns något man kunde gö för dig/er. Känslan som fyller hela kroppen,att man vill vara där,men man orkar inte riktigt vara stark hur länge som helst. Benen ger vika gång på gång,man orkar inte ens stå upp. Man orkar inte möta morgondagensljus. Man vill bara lägga sig ner och få blunda. Allt stannar upp inom en,man frågar sig hur alla andra kan fortsätta som inget har hänt. Det är ingen idée att försöka förstå,det går inte.
Förstår fortfarande inte.
Du är i mina tankar gumman. Alla ni är det.

Känslor kommer upp när man minst anar det..när man minst behöver dom.
Jag står fortfarande kvar på perrongen,trodde vi skulle åka samma tåg du och jag. Men varför gick du åt andra hållet och tog ett helt annat tåg än mig. Din destination är för mig fortfarande okänd.
Vart är du(?)
Jag står kvar och tittar långt efter att ditt tåg åkt iväg,det var ett tag sen sista snömolnet lade sig efter tågets framfart. Men ändå,jag står kvar.. Tårarna fyller mina ögon jag kan inte längre se klart,soljuset möter mig,jag vill dit,där du är!Hur ska allt gå när hjärtat ligger på rälsen..
Varför?
Saknar dig räcker inte,orden räcker inte..
Du bara är inte hos mig..
Kan inte tåget komma tillbaka?!