Ni vet hur det känns när man har något som driver en,något man ser fram emot,som får en att se lite ljusare på tillvaron. Man känner glädje ruset över att dagarna går och man kommer närmare. Ni känner igen känslan,känner den inom er. Man blir nästan lite barn på nytt,förväntansfull..
Känner du,ser du ett sådan ögonblick framför dig...(?)
PANG,borta,som om det aldrig har existerat..en obehaglig rysning sveper över kroppen,du känner hur du ryser längs hela ryggraden. Du reagerar först genom att bli chockad,snabbt efter känner du en fruktansvärd stor irritation när det lagt sig är det besvikelsen som fyller kroppen. Du hade verkligen sett fram emot detta som drev dig,fick dagarna att gå lite lättare..
Efter ett tag så är man bara tomm,för nu fyller inget upp luckorna som har bildats och som nu står och gapar tomma. Det blåser nästan korsdrag,du känner ännu en rysning.
Makten ligger inte i dina händer och det är bara att försöka hitta nya saker att driva mot..

Man lär sig som sagt något av allt som händer,dagens lärdom; Lita inte blint på det som verkar för lätt. Det kommer alltid ett hinder på vägen,livet är inte lätt. Så varför skulle detta vara det?

Sound;Eva Cassidy- I know by heart