< Home

Kapitel Ett TvåtusenÅtta



Ensam i en 43kvm och en massa funderingar. Lite notstalgiska influenser svepte över mig och jag kände en klump i magen ..varför(?)
.
Tankarna svänger bäst dom vill som bekant och det kan gå undan det ska man ha klart för sig. Sitter i min godan ro och funderar på varför vissa människor lägger så himla stor vikt på det oväsentliga (ialla fall som jag ser det) hur vidare den och den klär sig rätt eller inte. Jag själv följer verkligen inte konstens alla regler angående mode utan jag tycker att det som kan betonas som Stil är när man har en personlighet i den,eller snarare när ens egen personlighet tränger igenom. Detta är absolut ingen stund att snacka ner alla som är hyper mode intresserade men kan känna att jag skulle vilja lyfta folks perspektiv och syn på det viktiga.. Att man kan svälja allt och att man vill se ut som alla andra är för mig lite oförklarligt. 
Jag gillar verkligen kläder och speciellt då kanske jeans..Dom som känner mig vet att jag inte är någon girly girl så det är baggy jeans och sneakers som ligger högt på min prioriterings lista när shopping suget sätter sig in. I USA tror jag att jag var i en dröm, alla dessa väggar av sneakers som mina ögon aldrig skådat ,alla former ,färger och kombinationer.. Det fanns något för alla. Jag har precis vaknat upp ur denna drömmande värld och insett att det måste varit en marddröm eller snarare upptäckt att jag gjort det till en.. Jag kom hem utan ett enda par sneakers.. Fråga mig inte men en tids blackout måste ha omfamnat mig.

Saker händer i livet av olika anledningar men med all säkerhet så är det just därför dom händer. Det känns som att man snart borde bli skonad av allt som sker. Det kanske sorgliga i det hela är att allt som sker är det som formar oss. Vi är som oslipade glasbitar som ligger på havsbotten och bara väntar på att en våg ska svepa med oss när vi minst anar det och forma oss till den ofta så vackra form som bildas. Men allt för ofta så går glasbitarna sönder eller dom kommer bort på havets botten och då undrar man verkligen varför..(?)
Men den frågan vet vi alla att det finns inget svar på det, åtminstone inte tillgängligt för den som letar.

Det är glädjen av stunderna tillsammans med er som får glasbiten att hålla sin fina glans..

Så dagens glädje: Södra gänget! tack för en underbar kväll igår..

Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0