Usch jag har aldrig känt denna känsla förut. Det är som att man har stoppat alla känslor i en burk och skakat om.
Att inte ens vilja åka in.
Att vi är fyra kvar, snart är dom två.
Att vi aldrig mer kommer att gö om detta.
Tror ingen annan än vi kan förstå, sjukt!
Det är dags att klippa navelsträngen men när, var och hur?

Blir inte klok på detta.
Hade varit bäst om jag flyttat 1 dec för den skullen, nu är det för mycket tid kvar men inte tillräckligt.

Snart är ena halvan hos konkurrenterna i samma stad och andra halvan är i nördarnas hemstad.
Vart är jag, på flykt?!