Jag hatar att veta innan dom flesta andra gö det.

Måndag.

Vaknade upp och insåg att det var vilodag vilket har varit behövligt efter en intensiv träningsperiod. Kände direkt att det var något med mig- en konstigt känsla - men kunde verkligen inte sätta fingret på vilken.. arg, ledsen, trött, irriterad, sliten. Buden var många men kunde inte fösa in mig i ett fack

.

Kom till jobbet och kände hur tunga benen var, Russ frågade om det hänt något och allt jag kunde ge till svar var att jag kände mig oerhört trött, trots ett par timmars sömn.

Han undrade varför jag var trött och jag stannade till och insåg.. vet inte - omgivningen ger mig vibbar (luddig förklaring på något man inte ser).

Dagen har rullat iväg och jag har inte sagt många ord på jobbet, mp3 har varit på i 7,5 timma. Melissa Horn och Lauren Hill har tagit mig genom dagen. Jag gjorde verkligen många försök  att lista ut varför jag var så nedstämd , utan framgång. Sofie frågade varför jag var så ledsen. Min reaktion blev mest.. ledsen, jag..hum?!

Vad är det med mig?

19:31 får jag ett besked, jag visste att det var något som pågick, kände igen känslan men ville inte tro på den.

12:25 somnade en jordängel in och blev en himlaängel.

Allt svischar förbi på några sekunder och hela kroppen jobbar febrilt med att inte läsa vad som finns på minneskortet sedan tidigare - uppdrag misslyckat! - halsmusklerna blev mer och mer spända, jag kände klumpen i magen, det jag såg runt om mig började likna diffusa siluetter, jag låtsas gäspade för att ingen skulle märka att vattenfallet var nära. Slussen var på väg att öppna sig - jag, slussvakten - kämpade emot med allt jag hade och lyckades stänga till precis innan den värsta strömmen släpptes.

Livet har sin gång och hans tid var kommen.

Jag har svårt med döden. Vi är inte vänner. Hur blir man vän med döden?

"Jag tror han väntade på att jag skulle komma hem..."

Här sitter jag i Oslo och är väldigt orolig över min Mami. Hon har varit hemma i en vecka nu och varit väldigt sjuk hela tiden.

Lova att gå till läkaren imorgon igen. Snälla!

Minneskortet är fullt med information om förra gången, den gången som var den värsta av dom alla, även den gången med en ängel som kallades hem.

Jag behöver tårarna, men vart är dom?

Vila i frid Kalle,

Ditt underbara sinne för barnsligheter ger många leenden runt om.

Hälsa alla de mina.