Håkis Holgersson kommer att hämta upp mig imorgon och det är min plikt att stå där 5minuter innan utsatt tid och vänta. Jag har lovat Marcha att inte försova mig. Jag brukar vara väldigt bra på tider men jag har haft en tendens
den här hösten att utveckla en speciell talang.. att stänga av alarmet i sömnen. Om det är bra eller dåligt det får ni avgöra.. men seriöst.. i sömnen det är bra gjort.. Eller?
NOT!

26 December är en glädjens dag. Först ut är det fotbollcup som väntar och då ska jag få se några pärlor
spela upp motståndet på läktaren. Sen är det en flicka som ska återskapa våran variant - så gott det går.
Ja menar.. jag sitter ju på läktaren. Våran variant är inte att leka med. En sak är jag dock väldigt trygg i
det är att hon inte kommer att göra mig besviken.
Efter cupen väntar en hejdundrandes förfest som location inte riktigt är klart men det kan inte bli dåligt med
ett stort gäng vänner som ses över ett gäng alkoholhaltiga drycker. Sen är det THE party.. mot harrys.
Enda gången på året man verkligen , verkligen vill gå dit. Alla Motalaiter är hemma och gör stan osäker.
Allt börjar med kramar och gamla minnen-snack men allt för ofta slutar det med en ofrivillig flytt till Motala 9 månader senare. Platen eller Radiomasten lämnar Julkort i brevlådan och barnbidraget rullar in på kontot som en liten påminnelse om att du är fast i skiten - orten som vi alla älskar någonstans men får för mycket av under längre perioder (läs över 2 veckor).
Nej jag pratar inte av egen erfarenhet men om ni tänker själv Harrys + Gamla kärlekar/vänner/flirtar = Ska vi hem till dig eller mig? (Vilket för den delen ofta innebär någon stackars polare som snällt lånat ut sovplats eller några föräldrar som bara gör sin plikt under jul då det är Öppet Hus.)
Skrämmande men tanken är ganska logisk..
ELLER?!

Dagens konstaterande; Min rumpa är inte liten.
Den tackar jag Syrran för.. haha!!