< Home

K-A-O-S



Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag älskar allt runt jul, stämmningen, pysslet, pyntet, känslan, dofterna ..ja till och med att få ge bort massor av julklappar - men jag gillar inte julafton.
Det finns ett gäng anledningar men den starkaste är väl att en människa lämnade ett stort hål i mitt hjärta
fyra dagar innan julafton för ca 6 år sedan. Man lär sig på något sätt att leva med det (kanske inte finns några värre ord än dom men så är det).
Vad som är lite speciellt med våran familjekonstelation är
att ett barn har en sjukdom - Adhd med autismliknande tillstånd - och det mina vänner yttrar sig väldigt tydligt varje dag men det blir extra tydligt när allt måste fungera oklanderligt en dag som julafton. Så här har det varit både tredje och fjärde världskriget. Sen att man kom upp till Köping där det femte världskriget var nära är bara som en liten julbonus.

När en i släkten har skaffat sig en Corvette så blir det lätt en samtalsmagnet när familjen är samlad och dom 450hk morrar till i garaget. Men när släktingen inte har körkort då blir samtalsämnet genast lite känsligt.
När inte julmust är nog utan det måste till mer rusningsmedel så stelnar hela släkten till.
Sorgligt nog så är det sant, familjen är inte alltid vad man hade hoppats men likaväl älskar man dom på ett oklanderligtsätt.

Julen är en tid då många sätter ljus på gravarna till avlidna familjemedlemmar eller vänner. Det beträffar även oss. Eftersom jag är från en liten ort som heter Valskog ,ca 4km utanför Köping, så är det självklart att pappa och farmor vilar där tillsammans. När man kommer upp dit och ska ge sin kärlek i form av tankar och ljuständande så avskyr jag när nyfikna blickar och munnar börjar prata om oss unga stackars barn som miste sin pappa i alldeles för tidig ålder.
Jag avskyr dom stunderna.
Orten vi kommer ifrån är otroligt liten så gemenskapen -alla känner alla- råder. Bra ibland fruktansvärt andra stunder.
Det var inte bara skit att åka till sina hemtrakter igen det var även fantastiskt vackert att få se så himla mycket snö och att få krama om sin halvkonstiga släkt.
Att mormors mat är gudomlig är värt större delen av resan. Halleluleja!

Nu har jag lovat bort mig till något så kristet som en Midnattsmässa i Lillkyrkan.
Vet inte om man kan komma närmare Ateist utan att vara det men där någonstans har ni mig.
Men vad gör man inte för lite stämmning så här i världskrigstider.

Min mamma är grym!♥
Det ni ;)


Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0