< Home

Nonsens?

Ibland , eller ganska ofta rättare sagt , så undrar jag hur tusan man fungerar som människa.
Ungefär här kan du som inte har lust på -a bit of deep shit- låtsas att det regnar.
Jag har börjat titta på en realityserie och jag kunde inte för mitt liv förstå varför jag fastnade så hårt.
Realityserier är kanske inte det jag prioriterar först om jag ens ser på tv;n.
Det har varit flera saker som klaffat för tydligt för att jag inte ska börja fundera på det och när allt kommer
omkring så förstår jag precis vad sömnlösheten, humörsvängningarna, saknaden av något och framför allt känslan av att inte riktigt känna sig hemma någonstans kommer ifrån.. (Mami du får mig att känna mig hemma men jag vill ha er båda nära mig hela tiden!)
Jag saknar min pappa!
Där har ni det, jag kan inte släppa det och kommer aldrig kunna det.
Jag kan inte gråta för det kommer inga tårar, men inombords gråter jag så mycket att jag snart druknar.
Min själ sliter så hårt för att få mig att hålla allt samman att jag inte får kvar mycket energi till den Emelie
som egentligen finns inom mig.
Så till er som tycker jag är jävligt wierd, det finns en liten hake på det uppträdandet. Inte jämt men ibland,oftare än vad jag kansker erkänner för mig själv.
Nu sitter jag inte och skriver detta för att ni ska lära känna mig eller liknande utan mer för att jag tror jag behövde skriva av mig lite.
Det är en period i mitt liv som alltid är förknippat med sorg och tyvärr så kan nog inget, som jag ser det nu, ändra på de.


Mina föräldrar är allt för mig!


Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0