< Home

Lonely Soldier

Ett tappert försök att bota längtan efter att resa:

Packa 20kg sten i den mest otympliga resväskan du kan hitta.
Bär sedan runt på den ca 2 timmar i din lägenhet.
Sätt dig i en barnstol, bind fast armarna från armbågarna i armstöden och be en så stor människa
som möjligt att trängas bredvid dig.
Försök sedan att äta med kniv och gaffel ur en liten papplåda.
Be personen bredvid dig välta ett glas rödvin på dig och spy i en papperspåse.


Om det funkar ring mig. Inget kan få mig att inte vilja resa och släpa på packning.
Den absolut tyngsta packningen just nu är utan tvekan längtan. Den ständiga.

Helgen har varit störd. Fredagen har ni redan läst om och lördagen bjöd på jobb. Här kan vi snacka kaos, vi bara garvade fanns inget annat vi kunde gö åt de.
Försök se det framför er. 500 människor som jobbar inom bilsvängen, utan att ha förutfattade meningar här men det är inte det snobbigaste folket direkt, i en lokal som är pimpad till max, stora tvskärmar överallt, scen, artister, gratis alkohol fram till 22, serveringsfolk överallt, dj;s - you name it..
Av dessa 500 människor var ca 492 män, svinfulla sådana. Vi har en enormt stor unisex toalett som förmodligen fick genomgå sin värsta kväll ever, serveringspersonal som försöker gö sitt jobb trots odrägliga förslag som blev fler och vidrigare ju längre kvällen led.
Tackvare ett grymt jobbgäng - verkligen grymma människor, så pallade man kvällen. Det var en tillställning som slutade tidigt. Klockan 01.00 drog Flavio, jag och Morris på party hos våra vänner som redan gått kl 00.00.
Efter lite chill drog familjen vidare till mitt nya favvo hak, Tullis , som lämnade oss med en handfull av blodade tänder.
Hjärnorna bildade den tydligaste röksignalen folk skådat. Vi var i behov av en lösning så inte kvällen skulle ta slut redan kl 03.00.
En plan är viktigt att ha (för vissa) och att den skapas med demokrati - vilket slutade med att tre tappra själar åkte och hämtade den dyraste boozen ever och vi andra drog hem till hotell sverige för att laga mat och spelade musikquize. Kocken botaniserade på Deli de Luca, snacka om att vi hade kul. Vi kan konstatera att jag inte är en kockdröm. Äter jag pesto - nee. Äter jag grönsaker - nee. Äter jag svamp - nee. Jag äter vanlig mat : P.
Naomi aka Flavio, språkgeniet, var nog kvällens sötaste. Snubben har tränat konståkning i Paris, men slutade för att han var enda killen.. haha. Bästa!
Kl 04.15 anlände dom tre musketörerna.
Det bjöds på skratt, gitarrspel, sång, längtande historier om ett liv i australien som kanske kan ligga för fötterna, ett par duster mellan herr och herr vi-borde-inte-bo-ihop och som standard när män blir fulla, kompisar eller inte, några vidriga förslag.
Om dom lyckades.. En gissning?
Nooot!
07.00 dog festen och vi med.
Dagens klapp på huvudet, jag var inte ens full. :) Nöjd!

Parantes: Jag kom hem slappade och slängde mig i sängen för att och sova, vaknade upp 6 timmar senare av att jag skruvat upp elementet så mycket (utan att jag fattat hur mycket, lite övertrött) att jag vaknade till av det- tacka någon där uppe för att jag gjorde de. Täcket mitt låg emot och det var skållhett.. innebränd nästa.

Man måste ta vara på tiden i livet.
Ikke sant?

Det är en sådan där tänka tillbaka söndag.
Nyfikenhet, skratt, tårar - alltid på på den trasiga sidan.

Hell-O diggar; Att vara ensam i lyan.

Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0