En infekterad vardag.
Epilog.
¶
flickan har rest sig upp, sett att såren läkt men att dom lämnat fula ärr.
Någon säger att ärr ger personlighet. Min fråga är bara om det även gäller dom djupaste
som blir infekterade vid minsta närkontakt?
flickan har lärt sig väldigt mycket på sin resa tillbaka till lekparken.
en detalj är att hur fina leksaker grannen än må ha så ska du aldrig bli avundsjuk utan glädjas.
det finns så mycket i livet som kräver så mycket mer tid och energi än att gå och titta snett på den lilla
grannflickan som har det senaste i lek- och klädväg.
Det handlar väldigt sällan om materiella saker när man varit med om saker som flickan har varit med om.
Att det alltid kommer att saknas en fadersgestalt i mitt liv är helt säkert.
Att jag alltid kommer att fundera över hur det skulle vara och växa upp med honom vid min sida genom livets mest kritiska fas - tonåren.
Att jag alltid kommer att undra - Varför?
Att jag aldrig kommer att kunna förstå. Inte då. Inte nu. Inte sen.
Att jag aldrig kommer kunna förstå vem jag aldrig kommer kunna förlåta.
flickan ber nu dig om att få vila. flickan vill få tillbaka sin sömn. tålmodigheten har inte varit flickans närmsta vän men hon har stått ut. efter 6 år är det dags.
Nu vill hon få sova ordentligt utan drömmar/marddrömmar, åtminstone för en natt.
¶