Beige.
Nere på det lokala gymmet avverkas pass som passar den skaran människor som använder
halkskydd på skorna och tillbringar ca en timma till frukosten och den dagliga lusläsning av Motalatidningen.
Vi pratar om den lite äldre generationen. En generation jag själv vill nämna som "Generationen Beige".

Vatten- och Gympapassen har precis avslutas och omklädningsrummet fylls av välfönade frisyrer. Alla delar av gråskalan är representerade. Jag ser mig omkring och ler av omgivningen. Jag ler för att dom är så oblyga.
Dom hälsar på alla som kommer in i omklädningsrummet, även fast det är tydligt att dom inte känner varandra
sedan tidigare.

Väl i duschen är det skrubbsvampar, sandaler och duschmössor som huserar. Mitt upp i alla intryck kommer
jag på att jag naturligtvis glömt schampo och tar mod till mig och frågar en dam som har hela toalettskåpets förådd med sig. Naturligvis ler hon och glädjeligen ger hon mig en klick (som var minimal, men endå en klick schampo).
En annan tar tag i rakan och börjar ta bort ludd och överflödigt vatten som samlats utanför duschområdet.
Ordning och reda ska det vara.

Påklädningsprocessen ger mig återigen ett leende. Framför mig ser jag dom mest naturliga kroppar i våran kanske mest naturliga färg beige. För att göra minsta möjliga anspråk på den tunna bomullströjan så används självklart alla nyanser av beige även i underkläderna.
Vi pratar om former mina vänner, former.


Bara och leva livet för snart står vi där och skrattar tillsammans med våra vänninor och undrar över vilka halkskydd som fungerar bäst.
Jag känner att jag inte har någon stress till halkskyddensvärld - Har du?