Ar i Surabaya, Indonesien nu och har precis kommit ur mitt livs varsta dag.
Hang med for nu gar det undan.

Forsov mig. Drog till flygplatsen fixade biljett, vantade i 4 timmar, flog, landade (lokal tid en timma intjanad, det gar bra nu!). Taxin till sjukhuset dar jag skulle gora min Magnetronten (MRI) blev dyr , tyckte jag dar och da.
Som vanligt sa erbjod sjukhuset personal med nollkoll pa vad SOS International ar och vad engelska spraket har for
positiva effekter pa sin jobbplats.
Aterigen fick jag anvandning for 4 timmars regeln igen. Traffade doktorn, vantade 1.5 timma pa MRI hoppade in i rymdskeppet som for vilken manniska som helst inte riktigt far en att kanna sig helt fri att rora sig.
Ringde pa klockan for att smartan jag upplevde var nog en av dom varsta hittills.
Salen Emelie lag pa magen med huvudet pa sjalva MRI skyddet som var over armen som i sin tur skulle ligga raklang fram, vilket jag inte kan med skadan. Sa vad gor man inte, jo man binder fast armen. Smarta crewet anlande. Den andra armen holl om mitt huvud for att inte bli klamd.
Efter 20 min av 45 tankta min var vi tvungna att avbryta da min arm stralade av smarta och jag inte hade nagon "kansel" (las domningar och vark sa man pa direkten skulle kunna tanka sig en barnafodsel) fran axel till fingertopp' Emelie fick sova 45 min och hoppa in igen. For att heta Emelie Hamberg och aldrig kunnat somna pa mage tidigare maste jag ge mig en stor eloge for trots att det lat som att nagon arbetade med vagarbeten i huvudet (ljudet fran MRIscanen) sa somnade jag. Smarta crewet hade kommit pa en losning for min arm och det fungerade.
7 platar senare och ett intyg som sager - Ja nagot ar fel!
Sa satte jag mig i en taxi som skulle bli dubbelt sa dyr som den tidigare under dagen som jag kande var pa tok for dyr. Guldkanten till detta ar att Taxichaufforen, som alla andra, inte kunde engelska men kanske ocksa tog priset da han inte forstod foljande mening. - Can you drive me to the city?
Han fattade ingenting och jag hamnade ute pa vishan vid ett stort shoppingcenter. Hoppade ur och sprang mot Starbucks som sjalvklart har engelsktalande personal.
Nasta taxi tog mig till ett hotell som skulle vara budget enligt Stabbe-personalen.
Shang ri La ar INTE budget 196 USD for en natt. Tack och hej da.
Dom eskorterade mig till ett annat hotell dar jag nu bor. INTE budget.
Sager inte vad priset ar men kan garantera att jag ska annamma vad min mami sa at mig pa telefon. LYXA medans du har tid och kan. Skit i pengarna.
Tant Gron jag kommer att dra pa mig den stora kjolen och hava ner allt i smaforpackningsformat i min vaska.
Det finns massor pa rummet.

Nu ska jag upp och lagga mig i en utav sangarna och ZAPPA (som jag har langtat) mellan kanalerna efter att jag tagit en lang varm harlig dusch i ett lojligt vacker badrum. Sen ska jag bestalla roomservice sa har runt 00.21 pa natten.

" Leva livet, kom sa ska vi leva.. leva livet!"

Passande maste jag aven slanga in att alla som vill bli berorda bor lasa "En sorts Karlek" av Ray Kluun.
Herremin varld vad jag har gratit pa flypgplatsen, planet, sjukhuset for att sedan inse att boken ar utlast och jag fortfarande grater. Den boken och filmen " My sisters keeper" ar kanske det tuffaste jag genomgott pa ett bra tag om man tanker pa att man kan satta sig in i situationer till nastan 100%

Ring ring.. Roomservice how can I help you?
Sager bara julfilmen Ensamma Hemma... Jaaadaa jag ar Kevin!