Från och med imorgon så är jag egentligen bostadslös. Efter att ha sovit på soffan i en vecka så är det nu dags att
eventuellt byta soffa. Jag får stanna om jag vill men det känns lite... lite konstigt.

Jag är trött, trött på människor som bara inte tänker. Det sorgliga är nog att dom tänker men att dom tänker
för mycket på sitt Jag(ande)

Hösten är här, trodde vi, men solen har letat sig fram idag. Nu ska jag dammsuga av det sista i Morris hyrda rum sen ska jag träffa Petra.
Har ett sjukt socialt behov. Jobb ikväll igen. 6-dagars är det bästa.

Berlin är fortfarande osäkert. Chefen skulle ringa dom idag.
Håll tummarna! Vill bort.