Nu har den börjat, resan mot resan. Petra gjorde sin första dag på jobbet och vi båda tittade på varandra och fnissade nöjt. Nu är vi på gång!
Undertiden som Petra lajjade runt på kvällsskiftet drog jag på träning och fick en ordentligt genomkörare, som alltid på
back2basic. Absolut ingen överdrift att säga att det är sinnessjukt jobbigt. Visst sen kan man avgöra det lite själv men
då har man en Jamaican och en Britt skrikandes över sig. "DON`T YOU EVEN DARE TO LEAVE THIS CLASS UNTIL I SAY SO!!"  Så nog sjutton tar man i alltid.

Har precis skickat hem Petra till sitt näste efter att vi myst till Dagboken . Jag frågade Petra lite förundrad, "När är det tänkt att man ska gråta?" Hon tittade på mig och sa, "Ja, jag kommer inte ihåg..."
Någon sekund senare tittar vi på varandra och säger.. "NUUU!!" Fröken Hami stod nog för dom stora krokodiltårarna.
Känslig tjej.

Imorgon är det en ny dag.