< Home

Emelie Af Hamberg´s herrgård

Här sitter jag i biblioteket i min oxblodsröda skinfotölj och håller glaskupan i min rundade hand för att få en fin temperatur. Jag rör glaset så vinet går som en berg-och dalbana i glaset. Det ser ut att vara ett hyffsat vin.
Jag håller glaset i pondus-positionen - armbågen på armstödet och glaset lite nonchalant i handen samtidit som den andra ligger avslappnat på andra armstödet. Jag äger känslan i rummet.
Tittar ut och ser hagarna på min gård och ser hur det bildas flåsmoln efter hästarna som går runt i tristess.
Du kommer och försöker tillfredställa mig genom att massera mina axlar. Jag viftar bort dig med min ena hand. Inte en blick. Inte ett ord.

Så kunde det ha varit.

Här sitter jag i min fellestua i min second hand-fotölj och håller krampaktigt i glaskupan. Jag tar få men stora klunkar. Ju större desstu bättre! Det är inte ett hyffsat vin. Jag sitter med benen på ena armstödet och lutar ryggen mot det andra och känner att den här kvällen kan sluta precis hur som helst. Känslan har delad vårdnad av mig och Susan. Men jag tror nog att jag äger den endå. Tittar ut och ser ett bäcksvart-täcke, inte tillfredställande för fem öre. Flåsmolnen är där men inte på grund av minusgrader utan pågrund av ohälsosamma människor eller hälsosamma som röker. Alternativet - hälsosamma - grundar sig i vissas inställning till att röka
Röka här. Du kommer in och frågar efter en rougeborste. Inte en blick men ord.

Ingen massage men en jäkligt galen vän.
Susan nu kör vi.
EMH-vinet är uppkorkat och snart uppdrucket. Det finns två flaskor till om vi skulle vilja.
Men vill vi verkligen ha mer rödtjut? Troligen inte.
Inte jag ialla fall.
Spontant är det bästa. All in!

Comments

Make your comment here:

Name:

E-mail: (Won´t get published)

Your Blog?!:

Comment:

Remember me?
Trackback
RSS 2.0