Att sätta situationer, personligheter, minnen eller varför inte priser i jämförelse med likartade saker är något vi människor är väldigt bra på.

Man kan undra varför man egentligen gö det. Jag gö det dagligen speciellt i mitt nya liv som utspelar sig i vad som kommer att kallas Hell-O hädanefter. Varje dag ger mig nya föremål och händelser att jämföra. Ibland ger jämförelsen vinst men allt som oftast så är det en förlust. Den förlusten yttrar sig speciellt i den icke existerande plånboken. Min innerficka tjänstgör som plånbok och det fungerar alldeles utmärkt - tills den är så full av småmynt att jag ger sken av att ett ha ett bröst i Big Brother-storlek förhållandevis till den andra. Tänker inte sticka under stolen med sanningen här för när jag tittar ner och ser att det för ovanlighetens skull har bildats en hylla under hakan vill jag bara springa fram och glidtackla närmaste 80-åring med walking-stavar, fotriktiga skor med tillhörande halkskydd för att ägaren inte ska halka och bryta lårbenet. Det där med att bryta lårbenet fixar jag åt dom i samma sekund som jag kommer på vad jag gjort och genast ställer mig upp och ser att jag skrapat sönder knäna på mina Levi´s byxor. Men tanken var god, precis lika god som den jag hade i huvudet för några sekunder men blixtsnabbt kom underfund med att det ser mest mysko ut än vackert att ha ett bröst fyllt med mynt. Så varför dessa silikonbröst, är det inte samma sak? Bröst fyllda med pengar som ger några sekunders lycka?

Parantes: För er som inte känner mig utan och innan så är glidtackling en känsla som knäcker många känslor.. dock inte alla.. men den innehåller det lilla extra.:)

Att bygga ett liv i Hell-O är något som kan jämföras med en flyktingförläggning. Människor  med samma nationalitet tränger ihop sig på minimala ytor, i många fall vidriga lägenheter/rum, som delas av tre gärna fyra andra hoppfulla själar. Madrasserna ligger nästan omlott på golvet, till mat tar man det som ger minsta möjliga utgift och minsta möjliga smakupplevelse- nudlar.

Värme kostar och i vissa land mer än i andra, med snabbuträkning förstår man att elementen oftast står på en knapp märkbar nivå i jämförelse till utomhus, så på med kläder, försök somna gott med tanken av tacksamhet för att ha tak över huvudet och vakna med rinnande näsa.

"Det finns inget dåligt väder

Bara dåliga kläder"

Att hålla kontakten med dom som lämnades kvar i hemlandet förvandlas snabbt från ett löfte till en sporadisk kontakt som bibehålls men träder i kraft allt för sällan, man vet vad man har och vad man trodde man hade.

För ett liv i Hell-O innebär många likheter men också många skillnader. När man vill åt en förändring så är det inte likheterna man är ute efter utan skillnaderna som gö skillnad.

Ett hål i ett mynt, ett mMMmM (låter som om någon mm-ar under en tur i berg- och dalbana som kan jämföras med vårat mummlande för att fylla ut en tystnad som ingen egentligen tänker på).
En annan skillnad är språket som kanske låter som det mest naiva och positiva någonsin.

Förändring kan betyda många saker, från och med nu kommer bloggen också genomgå en.  Ett ny kategori har skapats som heter Hell-O och kommer att vara era ögon och öron i mitt nya liv som invandrare på andra sidan dammen.

Det vi alla frågar oss är- När nästa busslast med landsmän kommer?

Hell-O diggar; Hyresvärden´s vedföråd J