Jag är fri, fri från Motala. Lycklig att vara tillbaka i Oslo. Första känslan när jag kom upp från t-banan var lycka.
Lättat hjärta mina vänner.
Du ska aldrig ta på dig för små skor, det blir både smärtsamt och i slutändan fula ärr.
Jag har hittat min storlek, den är perfekt.
Vem vet dom kanske växer mer..men då är det bara att ge sig ut och leta igen.
(Känner Fru Gager att detta blev för svårt så läs bara mellan raderna - sammanhanget. Om du fortfaranade och förmodligen ser ut som ett frågetecken så be mig maila;) )

Tågresan hem var lång och intressant. Bredvid mig satt en norska i övre medelåldern med en taskig ponytale.
Hon reste utan platsreservation så hon hoppade runt som en nervös tonåring från plats till plats. Till slut hamnade hon bredvid mig som ni förstår. Nu till det intressanta. Man kan säga att vi dukade upp två olika bord.
Jag med min pc och en grym film. Hon med skärbräde, knivar, färska frallor, smör och ost. Till det serverade hon en liten festis. Om jag garvade? Så in i att jag gjorde, men för mig själv. Det var på något underligt sätt väldigt mysig stämmning över hennes dukning.
Norrbaggar på tur, det är inte att leka med mina vänner.

För er som känner mig så vet ni att jag ÄLSKAR att dansa. Det ni nu måste gö är att trycka på play och njuta av klippet.
Dansgruppen Bounce är något vi svenskar ska vara stolta över. Hade gjort mycket att få se detta live. Grattis till er som fick de.
När dom dansar på Stureplan får man lite Step Up to the Street - feeling.

18:30 är det visning, dress code för mig blir propert. Snacka om att visa min rätta sida. Eller?
Håll tummarna.