Jag orkar inte. Seriöst, jag och kollektivet Kirkeveien bryter ihop här och nu. Vi hade visning idag.
För att citera kollektivet;
"Att det finns så många.. många.. gråa människor!"
"Ka skjer???!!!!"
"För mig är hon som en silverfisk som man bara vill stampa sönder, ja ni vet när man sitter på toan och ser
dom på natten, man vill bara stampa!"
"Hon såg ut som om hon hade stått ute i spöregn ett dygn för att sedan komma hit. Vem hade varit dum mot henne?"
"Jag kickade ut henne!"

Först ut var Kristine , en grå tjej som bad om ursäkt för att hon fanns. Väldigt trevlig men ja hon flackade lite väl mycket med blicken för att vi ens skulle kunna fastställa om hon hade synen i behåll eller inte.  Fröken går sin väg och glömmer såklart halva sig själv i hallen så hon kommer in en andra gång. Nervös? Kristine.

Sen kom Rut. Rut, Rut, Rut... det här kommer ta ett tag att förklara men jag börjar från början.
Porttelefonen ringer, Tessan svarar glatt som alltid och till svar får hon, "Det är Jag, jag kommer upp!!"
Tessan blir lite förskräckt och jag brister direkt.. Hon är en riktigt Butch!
Vi öppnar dörren och möts av.. ja vad möts vi av? En grå hemlöskatt som jagat tak över huvudet i spöregn.
Hon kliver in och the grand tour börjar, hon är måttligt intresserad och vi tappar intresset ganska fort.
I köket sker nästan vad som kan likna en katastrof, en tsunami var nära men det var falskt alarm.
Rut berättar om sig själv. Hon bor hos sin 60åriga moster som åker inlines med henne.
Hon har inga vänner (detta säger hon själv) och hon är så nära på att brista i gråt när hon säger det här, "I våras gjorde JAG slut med min pojkvän efter 5år.." Ärligt talat så trodde jag att hon skulle falla i gråt. Det var så otäckt nära.
Snacket sköttes snabbt i köket och när hon hade fått all info och vi fått vår så var det dags för det sista.
Tacka för sig och gå. Hon tar snabbt på sig skorna, tittar knappt på oss, tar tag i dörren och ställer sig på andra sidan tröskeln. Där gör hon något som kan likna en knatte i gruppen lek med boll som försöker sig på sin första nick. Den rörelsen gör hon 3 gånger och sen går hon. Utan ett ljud.
Dörren smäller igen efter henne och vi kastar oss i sofforna.. alla med varsin kommentar. Spontant var hon
seriöst precis som dom där silverfirrarna som jag ser ibland. Rut.

Nu hade klockan slagit sju och vårat hopp skulle komma. Anna en norsk/NZ som jobbade på sjukhuset.
Kanon trevlig, MEN.. Anna.

Mari , har fortfarande en chans kvar tackvare Benne.

Anna-Lisa aka Masken, kom alldeles för tidigt till visningen tittade runt och blev i stort sett utkastad av Tessan. Snackade inget med Masken utan vi hade fullt upp med Mari just då. Masken.

Summan av kardemumman - HJÄÄÄÄLP!!
Vi tittar igenom breven och ser ett mail till, Emelie från Sverige, 24 år. Vi ringer. Vi spanar ut och kommenterar alla som går förbi.. "Nee det är inte hon, hon har bestämda steg och vet vart hon ska. Hon ska hem!"
Visst hade tjejen bestämda steg men hem skulle hon inte. Hon skulle till oss. Ojj ojj ojj. Så liten men så jävla speedad.
Vad hade hon tagit?? Seriöst, bruden var hundra personer i en (nee jag är inte sådan som hon är).
Där satt vi fyra stycken och bara glodde med tomma ögon. Vi frågade om det var något hon undrade över.. hon svarar "Assååå, shit jag är såååå trött. Liksom jag hann ba heeem och ni ringde och då jag baa shit vänder i dörren och skyndar hit. Ohh vilken dålig dag det har varit på jobbe, vi har liksom flyttat eller ja flyttat runt saker i butiken alltså och jag har fått vääääärsta mycket damm i ögonen så dom är helt trötta, så här liksom (hon tar sig för ögonen). Jaa hehe sen är jag såååå trött med. Shiiit mina ögon.. Ahh oj. Ame jag har inte hunnit äta sen.. eh ja när va de.. ja jäääätte längesen. Mmmm HEHEHEHEHEH. Nej, jag har nog inga frågor!"
Vad faan går hon på????
Skämtar någon med oss?
Emelie.

Imorgon har vi ringt in en till.. måtte hon vara något för oss. Ge oss något mitt i mellan som man kan bo med.


Inte nog med detta en tjockis till gubbe höll på att se till att jag missar kvarstående år i livet. Det var nära. Ja, jäklar. Brädan och jag, nu ska det köras från jobbet så fort tillfället ges. 6km på brädan känns vill jag lova. Mina ljumskar! Wohoo..haha.