Det är klockan som gör dig uppmärksam på att du nu är inne på det sista varvet.
År av förberedelser. Uppoffringar. Du har gett allt. Det är blod,svett och tårar som tagit dit till just den här stunden.
Vid sidan av klockan som ännu en gång plingar till så ingen missar den så viktiga informationen.
Det är nu det ska avgöras. Den succesiva stegringen innan upploppet är i sitt slutskede.
Må allt klaffa så inte allt man gjort varit i onödan.

Jag har räknat ut matteboken. Diagnoserna är gjorda. Närmare 100 st.
100 väldigt ojämna sådana. Men nu, nu är jag nästan klar. Stegringen är i sin slutfas och jag jag ser målet.
Konkurrenterna som i det här läget är jag själv och mycket från min gymnasietid (med diverse lärare som aldrig kunde förstå..). Nu gäller det. Nu måste jag leverera. Vågar inte tänka på om resultatet blir negativt. Så jag gör helt enkelt inte de. Tänker alltså.
Imorgon är det dags. Mitt mål är att påbörja testet klockan 17 så jag är klar till 21.

Nu ska muren rivas. Sen ska jag ta dom gamla tegelstenarna och kasta dom så långt bort det bara går. Efteråt går jag till min lista och checkar av - things to do - .
Målet var det.