Precis efter att min vakt på Kalbakken var klar kommer PT-Rune och frågar om jag har körkort. 
Varpå han snabbt ger mig en bilnyckel och förklarar läget.
Parkeringshuset stänger om 2 min.
Inlåst bil eller en snäll kollega?
Sistnämda såklart.
Jag var måttligt nervös när jag gick ner i garaget och såg att det inte alls var få bilar kvar..
Hur skulle jag nu veta vilken som var hans?
Jag gick nära alla VW-polo och till slut blippade bilen till. Bingo!
Väl tillbaka inne på gymmet så chillade vi ett gäng i sofforna och bara snackade skit.
Efter ett tag samlas fler och fler runt bordet. Folk börjar fråga runt vem som har bil och vem som skulle vara villig
att köra förbi just deras adress. Precis då kommer tre bilanhöriga på att deras bilar står just i det låsta garaget!
Panik utbryter!
Men snabbt återfås ordningen då dom kom på att vi har en nyckel till garaget.
Familjen gick ned till bilarna, nu var vi ca 7st, och tryckte in oss just den bilen som skulle förbi respektive område.
Vi kom inte helt smärtfritt in genom trapphusdörrarna till P-huset, ska det vara trubbel så ska det vara det ordentligt.
Efter 30min senare och en Meny-medarbetare argare så inser vi att det inte blir några bilar som får möta kylan denna kväll. Nycklarna vägrar att fungera och det var en tryckt stämmning i P-husets garage.
Ledda genom Meny-butiken kom vi ut tillslut. Utan bilar.
1½ timma senare kom jag hem lite tröttare än okey men lite gladare att jag inte hade en bil i just det garaget ikväll.